Det grekiska gapandet har ändå en poäng

Plötsligt blev gapandet om tysk ockupation obehagligt trovärdigt.

Grekerna? Och tyskarna? De gör det inte lätt för oss.

Fram till i söndags växte en underlig känsla inom mig. Inte bara underlig för mig personligen, utan sällsynt inom människosläktet. Jag kände allt större sympati för tyskarna.

Inte ens tyskarna brukar känna någon större sympati för tyskarna.

Minns ni Yoko Onos ”Woman is the nigger of the world”? (Men, för jösse namn, det är ett citat. Ska det vara någon poäng med citat måste alla ord citeras korrekt.)

Det jag började ana var att tyskarna hade hamnat i en sådan situation.

Något i stil med ”Germans are the Americans of Europe”, om ni förstår vad jag menar. Alla kräver ju av amerikaner att de ska gripa in och stoppa världens alla hemskheter. Men så snart de gör det, gastar alla som stuckna grisar.

Samma sak för tyskarna. De förväntas pynta för alla klantarslen som inte förmår att matcha ut­gifter och inkomster. Och när de lever upp till förväntningarna kallas de fascister, terrorister och ockupanter.

Hade tyskarna sagt ”Genug!”, lämnat grekerna åt Kronofogden och tröstat sig med en tallrik Saumagen, hade de fått min sympati. Men så fick jag höra om planen …

Bara en detalj: den här privatiseringsfonden som ska ta hand om grekiska tillgångar värda 50 miljarder euro. Till en början skulle den ligga i Luxemburg. I praktiken under den statliga tyska utvecklingsbanken.

Det blev inte exakt så, men bara tanken …

Plötsligt blev gapandet om tysk ockupation obehagligt trovärdigt.

Och så har vi grekerna. Man kan vifta med bortförklaringar och ideologiska konspirationsteorier.

Om man inte lever på att göra sig dummare än man är, begriper man ändå grundproblemet: Grekland är, som nation, ekonomiskt ansvarslös. Det finns säkert ansvarsfulla greker, men de har låtit nationens ekonomi hanteras av svindlare, mutkolvar och kretiner. Den idiotiska euron har inte gjort saken bättre, men euro, drachme eller chokladpengar: Grekland skulle ha haft problem ändå.

Och sedan. När allt gick åt fanders valde grekerna sitt lands Johan Ehrenberg till statsminister och röstade för att det visst går att äta kakan och ha den kvar. När kakan inte gjorde som den var tillsagd, utlyste de generalstrejk. De hade ju bestämt att verkligheten inte gällde dem.

Och ändå. Grekerna sitter där i din soffa. En hopplös new age-moster, som hinkar retsina och pratar demonstrationer, konspirationsteorier och revolt. Men mitt i all nipprighet kan du inte komma ifrån att hon har en poäng.

Det här är inte rimligt.

Dagens fakta

Följ ämnen i artikeln