Sverige har något att lära av kinesiska skolan

Monica Gunne

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2012-03-15

Hur mår den svenska ­skolan? Tack, uselt.

Sverige ligger på 28:e plats, strax under OECD-snittet och vi surfar långt bakom länder som ­Kina, ­Finland, Singapore, ­Syd­korea och Japan.

Tidningen Dagens Sam­hälle har granskat den ­svenska grundskolan och vid ett seminarium på ­Operaterrassen i Kungsträdgården i förra veckan stod ett gäng kända skolprofiler­ och målade ­skolan i dystra färger.

Skolan beskrevs som ett svart hål, som i ­sällsynta fall kunde lysas upp av spridda himlafenomen, typ stjärnbilder.

Ja, det fanns lärare som kunde lyfta berg och det fanns kreativitet, coachning och insatser. Men i det stora­ hela var skolan en smuldeg, där alla kämpade med sin del och där ingen fick ihop det stora projektet till något­ gemensamt och långsiktigt. Till något brinnande som kunde lyfta som en drake ända in i framtiden.

Skolan är splittring. Det är siffror, kontroll, styrning, ­statistik, inspektion och en allmän rättning i ledet. Det är två olika huvudmän och det är skolnivå, lärar­nivå och elevnivå. Det är en ­fumligt ledd organisation, där man hela tiden snurrar runt i olika perspektiv och prioriteringar.

Inget i skolan är viktigare­ än det andra. Allt är lika viktigt eller oviktigt.

Och därför går cirka 40 ­procent av lärarnas tid åt till att ­göra något annat än ­undervisa. Vad gör en lärare som inte undervisar?

Åh, här finns massor att ­göra: svara på föräldrars­ mejl, ta hand om sjuka ­elever, ­klippa skåplås, fixa kaffe, medla i konflikter, ­torka damm, diskutera elever, delta i möten, flytta och bära ­möbler, följa med rädda elever till syster, damma skrivare och datorer.

Men plötsligt kunde man ­höra hur en knappnål föll i konferenssalen på ­Operaterrassen.

Det var när en föreläsare sa, att Kina har lagt ner den ­mekaniska inlärningen, för att i stället satsa på fantasi, skaparkraft och kreativitet.

Och att Kinas nya fokus är att släppa loss barnens hela tanke- och skaparkraft.

Inte för skojs skull, utan för att öst och väst ska byta­ plats.

Kinas målbild: att vi i väst ska ta hand om pillandet i fabriker, medan kineserna ska lägga ut rälsen för vad det ska pillas med.

Och när den polletten föll ner – ja, då började ­alla på skolkonferensen att ­tala med ­varann.