Det är inte antalet mord som räknas
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-12-22
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Ordet holocaust kommer från grekiska holókauston som betyder fullständigt (holos) bränt (kaustos) offer till gud. Helt bränd (i huvudet alltså) är en beskrivning som passar in på president Ahmadinejad som förra veckan höll en förintelsekonferens i Teheran, där även en svensk lärare deltog.
Om jag fick en shekel varje gång någon tjafsade om förintelsen! Folk accepterar allehanda fakta om allt möjligt, men när det kommer till förintelsen är de plötsligt ”nyktert tvivlande och objektiva” och ska försöka bevisa idiotiska teorier, typ att koncentrationslägren inte var dödsläger, utan nazisterna trodde (enligt sin rasbiologiska lära) att judar har adhd i mycket större utsträckning och därför skickade dem till pedagogikläger där de skulle lära sig koncentrationens ädla konst – och Zyklon-B, det var i själva verket klipulver som busiga farbror Mengele använde till sina otaliga practical jokes.
Det är härligt att se hur historieintresserade, vetgiriga och sanningstörstande deltagarna på detta ”givande forum för fri debatt” är. De deltar inte i konferenser om turkiska folkmord på armenier, pontiska greker och assyrier. De diskuterar inte antalet serber dödade av kroatiska Ustasa-armén. De vill inte finjustera offerantalen från rwandiska folkmordet, röda khmerernas dödsfält, Holodomor (Stalins folkmord på ukrainer), Kinas ”befriande” av Tibet eller Srebrenica- Nanjing- och Wounded Knee-massakrerna.
Nej, de enda vars död de betvivlar är ”die Juden”. Försök att hitta någon som betvivlar antalet döda i Hiroshima och påstår att japanerna överdrev offerantalet. Tanken är absurd. Byt japaner mot judar och tanken blir plötsligt legitim för vissa.
Den pågående Darfurkonfliktens stigande offerantal struntar de fullständigt i. Nutid ignoreras till förmån för sånt som skedde för över femtio år sedan. Inte konstigt att länder frontalkrockar när vissa bara stirrar i backspegeln.
Mahmoud ”konferens für alle” Ahmadinejad ”vågar utmana europe
iskt hyckleri”. Synd att han inte är modig nog att blicka inåt, se hyckleriet på hemmaplan och fixa en konferens om alla de iranier som har dödats och fortsätter dödas av sin egen regering! I stället beter han sig som en Sven Jerring-wanna be som bytt ut ”japaner, japaner överallt” mot ”judar, judar?…”
Sanningen skall göra dig fri. Förnekande macht frei. Låt oss leka med tanken att revisionisterna trots allt lyckas bevisa att det inte var sex mille utan ”bara” trehundratusen judar och att de inte gasades ihjäl utan dödades the good old-fashioned way – vad ska vi då göra med den uppgiften?
Läxan från förintelsen är densamma oavsett om antalet döda hade en nolla mer eller mindre: Skyll inte alla dina problem på en minoritet, som tyskarna gjorde efter första världskriget. Oavsett vilka ”de” är, så är de till syvende och sist människor, precis som ”oss”.
Trehundratusen döda motsvarar fortfarande total utplåning av Kristinehamns befolkning, sexton gånger om! Mord på ”bara” fem kvinnor har nyligen paralyserat den engelska staden Ipswich. Bara två politikermord förändrade Sverige. Mord på en enda person är förkrossande om offret är ens mor.
Ingen regel dock utan undantag: om Mossadagenter gav Ahmadinejad en Zyklon B-dusch skulle det bara innebära en idiot mindre i världen. (Ja ja, mord är förkastligt, men man kan väl få fantisera lite.)