Skandal att domstolar inte tillåts äga sina lokaler
Att en tingsrätt hyr sina lokaler av en utpekad gangster väcker väsentliga frågor.
Den kanske viktigaste är varför domstolarna inte tillåts äga sina byggnader.
En och annan kaffekopp sattes sannolikt i en och annan hals i morse.
”Domstol i händerna på utpekade nätverkskriminella – miljoner i hyresintäkter”, larmade Dagens Nyheter i en rubrik.
Det är tingsrätten i Södertälje, en stad hårt drabbad av en kriminalitet lika grov som organiserad, som härvan handlar om.
Det är ingen tillfällighet att denna domstol var en av de första i landet med säkerhetskontroller i entrén som påminner om flygplatser, numera ser det ut så här i hela landet, men då, 2012, gjorde det ett exotiskt och lite farligt intryck.
DN berättar att en man som pekats ut som central inom Södertäljenätverket sedan 2016 har kontrollerat koncernen som äger domstolsbyggnaden.
För oss som av livet har härdats med mörk humor går det att le lite över att personer som ingår i just den kriminella organisationen i just detta hus har dömts till mycket stränga straff för allt från mord och grova narkotikabrott till utpressning och bedrägerier, men det här är för allvarligt för att fnittra över.
Mannen i fråga utreds just nu för grovt penningtvätt, en av koncernens delägare är dömd för grova våldsbrott och en tredje central person i denna affärsverksamhet var nämndeman i Södertälje tills han själv i denna domstol dömdes för att ha försnillat pengar från en bostadsrättsförening.
Det här är figurer som domstolschefen Nina Stubbe har sett stryka omkring i lokalerna, för att addera ytterligen en härsken ingrediens till en soppa som redan stinker tillräckligt.
I Södertälje är det här inget nytt. Länstidningen har gjort förnämliga granskningar och bland annat kunnat avslöja att det var ett av dessa personers bolag som renoverade tingsrätten.
Domstolsverket, en statlig förvaltningsmyndighet som förser domstolarna med administrativt stöd och som betalar domstolarnas hyror, har försökt ta sig ur situationen i Södertälje, men hittills utan att lyckas.
För att förstå hur denna hopplöshet kunde uppstå måste vi ta oss tillbaka till 1990-talet, årtiondet då privatiseringar och avregleringar blev ny statsreligion.
30 år senare skrattar friskolemiljardärer hela vägen till banken medan resultaten i Pisa sjunker, på lärosätena går forskningspengar förlorade i marknadsmässiga hyror och i landet med världens mest avreglerade järnväg står folk på perrongerna och väntar på tåg som inte kommer i tid.
Byggnadsstyrelsen, ett statligt verk som ansvarade för myndigheters lokalfrågor, avvecklades 1993.
I den nya tiden skulle polisen och åklagare och domstolar och andra betydande delarna av den statliga kärnverksamheten hyra de byggnader de behövde.
Fördelar med nya ordningen finns. Genom upphandlingar pressas priser, konkurrenter budar under varandra för att rå hem attraktiva kontrakt med pålitliga hyresgäster.
Nackdelarna, och de är inte obetydliga, blev pedagogiskt tydliga då trixaren Iilja Batljans skapelse SBB kraschade i fjol.
SBB hade specialiserat sig på lokaler inom samhällets viktigaste verksamheter: skola, vård, omsorg, försvaret, polisen.
Bolaget visade sig dock vara ett luftslott och när fastigheterna i beståndet, många av dem säkerhetsklassade, bjöds ut till försäljning nämndes en kinesisk miljardär som en av spekulanterna.
Lyckligtvis gick nästan alla polisstationer i en affär på 16 miljarder till ett pensionsbolag. En trygg ägare, men det fanns inga garantier för att en sådan lösning skulle dyka upp.
Framförallt finns det inga garantier för att Kåpan pensioner kommer att äga dessa lokaler i evighet. Ett tillräckligt saftigt bud senare och innehavet är historia.
Ritningar, it-lösningar, här finns allt möjligt frestande godis för fientligt inställda utländska intressen.
Det är inte svårbegripligt att Polismyndighetens ledning känner viss stress över en situation som politikerna i sin oändliga visdom har skapat.
Även Domstolsverket känner av stressen. I ett remissvar förra sommaren till ett betänkande av en grundlagskommitté om domstolarnas oberoende, nämns just ägandet av byggnaderna.
Det påpekas att denna fråga bör utredas, för att se till att ”Sveriges domstolar inte hamnar i ett hyresförhållande som skulle kunna medföra olika risker”.
Det här är viktigt. Det handlar om domstolarnas oberoende. Varken Ryssland, Kina eller gangsters ska äga en tingsrätt eller en hovrätt.
Ingen politisk reaktion på önskemålet har gått att notera. Föga förvånande. Boel Godner, kommunalråd i Södertälje har tjatat om svagheten i flera år, för döva öron.
Regeringen bör snarast göra någonting åt eländet.