Allt festligt och friskt fastnar i ”spammen”
En gång skrev jag en kolumn om Viagra.
Mejlade texten till tidningen, men den kom aldrig fram. Nyhetsdesken ringde och jag skickade om och skickade om. Texten dök aldrig upp.
Ingen förstod någonting.
Till sist hittade tekniken felet. Viagra var ett ”ful-ord”. Kolumnen hade fastnat i ”spammen”.
Det här hände också RFSU:s tidning ”Ottar”. Plötsligt märkte de två redaktörerna Carolina Hemlin och Kristina Lindquist att ingen svarade på deras mejl. Förklaringen var hisnande: Google hade börjat spamklassa mejl från Riksförbundet för sexuell upplysning, en organisation som en gång grundades av den radikala sexualupplysaren Elise Ottesen-Jensen.
Googles censur handlade alltså inte om att ta bort våldsporr eller annan skruvad porr. Sexualupplysningen åkte med på köpet.
Men det är inte bara nätjätten Google som är framme och fingrar på olika sex-ord och rensar bort allt med hud och naket. I det senaste numret av Ottar kan man läsa att även Apple, Facebook och Youtube raderar bort sexualitetens mest harmlösa uttryck.
Självklart, kanske ni tycker. Herregud, här talar vi väl ändå om ett privat och vinstdrivande företag. Ja, som ett privat vardagsrum, en gosig och hejsansfär där alla ska kunna umgås och trivas.
Nja …
2007 upptäckte Kelli Romain att bilderna där hon ammade sin dotter Ivy var borta från Facebook-sidan. Kelli protesterade, men Facebook gav aldrig någon förklaring. Tillsammans med några andra mammor bildade hon då gruppen ”Hey Facebook, breastfeeding is not obscene!” Gruppen har i dag 257? 000 medlemmar.
När Nationella hivrådet i maj förra året la ut sin kampanjfilm för säkrare sex på Youtube så var den raderad inom några timmar. Samma öde mötte gruppen ”Knullträdet”, som sedan fick döpas om till ”Det här trädet”.
Så vad är problemet?
De teknologiska privat/offentliga mysrummen kommer bara att bli större och fler.
Och problemet är en förskjutning. En gradvis och omärklig förskjutning av vad som anses vara normalt, festligt, acceptabelt och friskt. Tänk tanken, att nymoralismens antiseptiska andedräkt till sist blir den enda luft som vi får lov att andas.
Det handlar också om yttrandefriheten.
Om rätten att uttrycka sig offentligt utan censur.