Unikt mål om tvångsförflyttade samer i hovrätten
I dag inleds hovrättsförhandlingen i den unika tvisten mellan två samebyar.
Utgången kan få stor betydelse för renskötseln i Sverige.
Den svenska statens förhållande till urbefolkningen, unionsupplösningen mellan Sverige och Norge, paragrafer som krockar med grundlagen och ett mål som skickades tillbaka till tingsrätten efter grovt rättegångsfel...
Det är sällan enkelt då frågor om samiska rättigheter når domstol, och konflikten om Vapsten sameby är inget undantag.
Tvisten är såväl juridiskt som moraliskt mycket komplicerad.
I århundraden hade en samisk grupp ströv- och betesmark för sina renar som sträckte sig från Norge och in i Sverige.
Men efter flera gränsstängningar i Sveriges nordligaste delar mellan Sverige, Norge och Finland i början på 1900-talet blev det trångt för samer och renar inom respektive nation.
Efter unionsupplösningen 1905 blev situationen akut.
Den svenska staten löste problemet genom tvångsförflyttning.
Runt 300 människor och deras renar flyttades söderut från framförallt Karesuandoområdet nära finska gränsen, vissa av dem till Tärnaby i Västerbotten.
Men där bodde redan samer. Ett problem som staten löste genom att besluta att det krävdes medlemskap i en sameby för att få bedriva renskötsel.
Den här historien är för komplicerad för att det i detta utrymme skildras i hela sin nyansrikedom, men de samer som ursprungligen fanns i Tärnabyområdet blev av med rätten till renskötsel.
De tillhör Vapsten lappby. Renskötseln gick i stället till de nyinflyttade, tillhörande Vapsten sameby.
I juni 2017 stämde ättlingar till samerna som berövades sina rättigheter samebyn.
I februari 2020 meddelade så Lycksele tingsrätt dom. Det konstaterades att båda de samiska gruppernas har samma rätt till området.
Å ena sidan säger lagen att det krävs medlemskap i en sameby för att få bedriva renskötsel. Vilket ju nordsamerna har.
Å andra sidan har sydsamerna en på urminnes hävd grundad rätt.
Lagens krav på medlemskap för renskötsel strider mot grundlagen, ansåg domstolen.
En fingervisning så god som någon till riksdagen om att paragraferna behövde ändras.
Men domen revs upp på grund av rättegångsfel och fick tas om. Den här gången vann de tvångsförflyttade.
Förlorarna överklagade, Hovrätten för övre Norrland meddelade prövningstillstånd och i dag inleds process nummer två.
Den svenska statens mindre eleganta hantering av problemet har skapat djupa sår som gått i arv mellan generationer.
Ättlingar finns till såväl förfäder som tvångsförflyttades som förlorade rättigheter.
Andra variga samerättegångar har varit moraliskt enklare att ta ställning i. De har rört urfolk vs staten.
Det mest uppmärksammade målet rör konflikten mellan Girjas sameby och Sverige om småviltsjakt och fiske.
Domare i olika instanser blev sannolikt gråhåriga av att slå i gamla lagar och doktorsavhandlingar och det konstaterades att samer verkat ha jagat inom området sedan runt 400 e. Kr. och erlagt skatt sedan Gustav Vasas tid på 1500-talet och till slut gav Högsta domstolen utmattat samerna rätt.
Det vore ren dårskap att spekulera i hur det går den här gången, men att justitieråden på Riddarhustorget än en gång får beställa fram dammiga luntor med gulnade dokument från något arkiv är en spekulation som går att göra utan att ha Leif GW:s självförtroende.
Om förlorarna blir vinnare, lär andra samiska grupper stå på tur. Liknande fall som detta saknas inte.
Vilket för mig till det egentliga ärendet med denna kolumn.
De juridiska dispyter som samiska grupper på ett eller annat sätt är inblandade i är ofta oerhört komplexa.
Och en domstol kan bara ta ställning i frågan som ligger på bordet. En part har rätt, en fel.
Att avgörandet med stor sannolikhet får konsekvenser även för samer och andra som inte är inblandade i konflikten är inget som rätten kan ta hänsyn till.
Däremot kan politiker göra det, genom att se över lagen och förbättra den.
Det är mycket olyckligt att principiellt viktiga frågor om samers rättigheter så ofta avgörs av domstol.
Och hur det än går i tvisten om Vapsten, kommer det sannolikt inte att bli bra.