Gustav Vasas far dog av sin egen ondska
Denna dag, den 19 juli år 1490, sammanträdde Stockholms rådstugurätt som vanligt. I raden av vanliga småtjuvar, brutala våldsmän och mindre ärliga köpmän som passerade domaren framstod en av de åtalade som råare och brutalare än alla andra.
Han anklagades för att ha ”slagit hamrat och hanterat sine medmänniskor såsom andra oskäliga djur, ryssar eller dödsfiender”.
Den åtalade var känd i rätten. Året innan hade han stått där för att ha slagit ihjäl en stockholmare, som hette Peder Mattson, bara för att denne hade trängt in i den åtalades skogar och tjuvfiskat i hans vatten.
Samma år hade den brutale mannen och hans medarbetare trängt in i Frösunda prästgård i Uppland och där de ”våldtogo ena piga, trängde henne att visa prästens ägodelar, sönderslogo bord, kistor och dörrar, åto kött på fredagen, som varken ryssar eller hedningar skulle ha gjort”. Några år senare lät han, ostraffat, plundra Ekerö kyrka. Det var ett så allvarligt brott att han under denna vår katolska tid egentligen skulle ha blivit bannlyst.
Istället för bannlysning och hårda världsliga straff återkom denna man många gånger i rätten - men blev uppenbarligen aldrig inlåst och straffad. Tvärtom blev han riksråd, det vill säga medlem i regeringen. Han blev även slottsherre på Åland, som då var en del av Sverige.
Han hette Erik Johansson och förde en vase i sin familjesköld. Han går till historien som far till kung Gustav Vasa.
Listan över Erik Johanssons kända och protokollförda förbrytelser är lång. Vid ett tillfälle gick han våldsamt fram mot S:t Örjans gille och en annan gång lät han borra ”biskop Rogges skepp i sank”.
Något senare kallades han till rätten för att ha anklagat en viss Hans Bagge för stöld och för att ha hotat honom med draget svärd. Han lugnade sig inte i rätten för i domarboken står det att ”förr han gick från rådstugan hotade Erik åter Hans till livet”. Några år senare var det dags igen. Erik Johansson anklagades för att ha organiserat övergrepp mot riksrådet Peder Turesson (Bielke). Eriks son, den då ännu tonårige Gustav anklagades för att ha hjälpt till i de våldsdåden.
Anledningen till att Erik Johansson aldrig dömdes eller straffades var att han som storgodsägare i Uppland dessutom var häradshövding, det var han som stod för lag och ordning i Danderyd och Rydbo skeppslag. Dessutom hade han synnerligen mäktiga beskyddare: riksföreståndaren Sten Sture var hans morbror. När Sten Sture dog var det Erik Johansson som ärvde de flesta av riksföreståndarens gods och gårdar i Uppland och Södermanland. Dock fick han inte ärva mycket av sin morbrors briljans för till och med hans egen systerdotter beskrev honom som en ”simpel och enfaldig man” som folk skrattade åt. Den samtida historikern Rasmus Ludvigsson skrev att han var en ”lustig och snacksalig herre som genom sitt lustiga snack ofta drog löje över sig.”
Enligt vad som berättas ska Erik Johansson inte ha varit i Stockholm när den danske kungen Kristian II (Tyrann) intog den svenska huvudstaden och lät kröna sig till kung över Sverige.
Hela den dåtida svenska adeln inbjöds till kröningsfesten. När alla var på plats låstes slottets portar och den danske kungen lät arrestera och döma över hundra personer till döden, verkliga och inbillade fiender till danske kungen.
Erik Johansson anlände lite för sent till festen. Portarna var stängda - men han var ju en man som alltid gjort vad som föll honom in. Han lät genom hugg och slag vakterna förstå att han skulle med på festen. Porten öppnades, Erik Johansson släpptes in och blev en av de många som halshöggs nästa dag. Hans hustru och dotter släpades som fångar till Danmark.
Erik Johanssons son Gustav, även han bjuden på festen, höll sig borta. Han anade vad som skulle ske. I stället inledde han motståndskampen mot danskarna och hur den slutade vet de flesta. Vid midsommartid 1523 tågar den då bara tjugosjuårige Gustav Eriksson in i Stockholm. Några veckor tidigare hade han utropats till kung och där började ett helt nytt kapitel i Sveriges historia.
VISSTE DU ATT…
... många i släkten Vasa var ytterst labila personer? Gustav Vasa for mycket hårt fram mot sina fiender. Han var också en ytterst girig person som roffade åt sig alla de gods och gårdar han ville ha. Därför var han vid sin död Sveriges rikaste man, ägare till över 5 000 hemman. Han var den störste köpmannen, redaren, skeppsbyggaren och brukspatronen.
VISSTE DU ATT…
... flera av Gustav Vasas barn var permanent eller periodvis mer eller mindre sinnessjuka? Äldste sonen Erik hade perioder då han var helt otillräknelig. Sonen Johan slungade sin hammare mot slottspersonal som irriterade honom. Sonen Magnus hölls inspärrad större delen av livet, sonen Karl IX var lika brutal som fadern. Även två av döttrarna var ytterst labila.
VISSTE DU ATT...
... drottning Kristina, Gustav Vasas barnbarnsbarn som abdikerade 1654, var den sista Vasa-ättlingen på Sveriges tron? Kung Sigismund, som ju även var kung av Polen, hade två söner som regerade Polen fram till 1668. Gustav Vasas söner hade många utomäktenskapliga barn som giftes in i den svenska högadeln. Genom deras ättlingar är i dag minst 20 000 svenskar släkt med Gustav Vasa.