Schlingmanns idéer kommer att bli stöldgods

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Per Schlingmann gör tvärtom - därför lyckas han.

Strategerna i de andra partierna har anledning att vara nervösa.

helskärm

Den nyligen avlidne Sten Andersson (s) har stått modell för svenska partisekreterare. Hans framgångsrecept var att "lyssna på rörelsen".

Per Schlingmann gör tvärtom. Hans utgångspunkt är inte det egna partiet. Utan väljarna mitt i vardagen.

Detta skulle jag vilja påstå är helt nytt i svensk politik.

Där har den vanliga gången varit att man tillsätter diverse arbetsgrupper.

Därefter skrivs ett program som antas av kongressen eller vad nu partiets högsta beslutande organ kallas.

Regional kampanj

När besluten är tagna återstår det viktigaste - att övertyga väljarna om förnämligheten i det som redan är bestämt.

Per Schlingmann, och de andra i moderatledningen, gör politik av väljarnas önskemål. Visserligen efter en ideologisk kompass - men ändå.

Exempelvis var det inte moderaterna som själva myntade begreppet "de nya moderaterna". De upptäckte att de kallades så, tyckte namnet var bra och adopterade det.

Schlingmann och de nya moderaternas idéer kommer att bli stöldgods.

Regionalt anpassade kampanjer är ett exempel.

Eftersom Sverige inte ser likadant ut överallt ska väljarna mötas på olika sätt i olika delar av landet.

Kampanjar i höst

Ständiga kampanjer är ett annat. "Väljarna måste vinnas varje dag", säger Schlingmann och drar igång en kampanj redan i höst, bara månader efter succévalet. Enligt boken är det bortkastade pengar, fyra år före nästa val.

Men att tro att moderaterna är ett pr-jippo vore att underskatta både Per Schlingmann och hans chef. När synpunkterna från väljarna väl är inhämtade skapas vad de kallar "vår egen agenda". Och den håller de fast vid.

Det är ovanligt i 2000-talets mediesamhälle. Men uppenbarligen framgångsrikt.

Lena Mellin