Min fyraåring kan skriva en bättre låt än Perrellis
Inför den första deltävlingen av melodifestivalen läste jag som vanligt med stor behållning min kollega Markus Larssons analys av Roadtrip med mina barns favoriter De vet du.
”De får Samir och Victor att framstå som Svenska Akademien” skrev Markus och jag kluckade ondskefullt för mig själv. Grövre sågning är svårare att tänka sig.
Sedan blev det lördag och jag såg tävlingen tillsammans med fyra barn plus ett lånebarn. Det var schimpanstjatter i soffan fram tills en bil rullades in på scen. De mindre barnen dansade vilt framför tv:n och de äldre la upp bilder av tv-skärmen på Snapchat.
”Mamma, du måste rösta på Roadtrip åt mig!” vädjade åttaåringen som ingen egen lur har.
Så det gjorde jag, av kärlek. Därefter röstade jag på Ace och Nano, av musikaliska skäl.
När den orangea bilen raggat vidare kom Charlotte Perrelli in på scen med en gitarr.
Hon hade ju redan före tävlingen sagt att hon förmodligen skulle hamna sist.
Var lite snäll mot dig själv, Charlotte, tänkte jag för mig själv, hur dålig kan den vara?
Men när låten var slut undrade jag om man inte borde införa ett system där en låt kan komma åtta av sju tävlande.
För Perrellis låt fick nämligen De vet du att framstå som Akademien.
När jag var väldigt ung, men inte tillräckligt ung för att skylla på åldern, så skrev jag en låt till Melodifestivalen. Jag ville att budskapet skulle vara angeläget. Inget om kärlek. Nej, klimatet skulle jag sjunga om.
Jag satte mig vid pianot, pretentionerna var lika stora som tillförsikten. Det här skulle bli riktigt bra.
När jag visade för min syster började hon gapskratta åt min pekoral om att vi måste ta hand om jorden.
”Tänk på de som kommer efter dig?” läste hon högt och grät av helt fel anledningar.
”Det låter som en lapp man sätter upp i köket på jobbet när folk inte plockar in i diskmaskinen”
Och så fortsatte hon skratta och jag kände mig missförstådd.
Det är inte lätt att skriva på svenska, det är det inte. Men det är ganska lätt att låta bli. Jättelätt är det. Och det borde Charlotte ha gjort. För min fyraåring skriver bättre, och han kan inte skriva.
Vidare så borde Christer Björkman tagit in någon annan, vem som helst, min fyraåring, grannens katt (alla älskar katter).
Utöver detta var Charlottes låt en kopia av Everytime we touch. Men låtstöld har ju aldrig varit förbjudet i tävlingen förut, så det får väl vara hänt.
Nu siktar vi mot nya deltävlingar och upptäckter mot den långa månadens färd mot Loreen.
EN LEKTION I BIOLOGI Ebba Busch Thors man missade sin dotters födelse eftersom han hade åkt på träningsläger. Gör om, gör rätt.
EN SNUSFÖRNUFTIG LEKTION Enligt ny forskning löper snusare en ökad risk att drabbas av diabetes typ 2. Forskning som jag bedrivit privat visar: snusar folk fortfarande?