Nej, så särskilt synd om kungabarnen är det inte
Prinsessan Estelle fyllde tre år i veckan och Republikanska Föreningen gratulerade med en krönika av generalsekreterare Magnus Simonsson om att hon borde befrias från de kungliga bojorna.
Ingen skräll direkt, ett av de aktiva republikanernas vanligaste argument mot monarkin är att kungligheterna inte har valt det här livet själva.
Estelle får en riktad uppfostran, hon tvingas leva med livvakter och med att synas i medierna. Dessutom får hon inte välja Gud själv, och måste få sin partner godkänd av statschefen när hon gifter sig. Och ja, hon får inte bli vad hon vill när hon blir stor.
Vi får sätta hoppet till ”en rejäl tonårsrevolt” skriver Magnus Simonsson, och jag kunde inte hålla med mer. Estelle som tonårig trulig svartrockare eller brinnande marxist vore onekligen ett pikant inslag i successionsordningen.
Men hur betvingande är den monarkistiska uppväxten?
Inga barn väljer ju sina uppfostringsmetoder, och kändisbarn hängs ut i skvallertidningar långt utanför den rojalistiska sfären.
Vill Estelle inte följa sina föräldrars eventuella religiösa riktlinjer behöver hon inte ens leta utanför de egna leden efter förebilder. Drottning Kristina lämnade den lutherska tron för katolicismen, abdikerade från tronen och flyttade till Rom. Det är ett val även Estelle har om andan skulle falla på.
Jag är en ambivalent republikan. Jag blev lite fuktig i ögonen av Prins Daniels bröllopstal och klickade maniskt på bilderna av Estelles första dag på dagis.
Det är en intellektuellt svajig hållning till statsskicket, jag vet.
Huruvida Estelle ska bli nästnästa statschef har förstås inte att göra med om hon ”stjäl showen” när det klipps band i Oskarshamn, utan om huruvida det är rätt att ge människor särskilda privilegier på grund av deras genpool.
Däremot vaknar ett litet monster i mig när jag hör att det är synd om kungabarnen.
Att så få tronpretendenter väljer att hoppa av sina uppdrag handlar om att de inte tränats i kritiskt tänkande, resonerar Republikanska Föreningen.
Jo jo. Eller så tycker de att det väger över att slippa p-böter, resa jorden runt på någon annans bekostnad och vila upp sig med väninnorna i Verbier när pressen blir för stor.