Varför talar vi inte om Bibelns kvinnosyn?

Den senaste veckans debatt kring Omar Mustafa, som först blev invald i den socialdemokratiska partistyrelsen för att kort därefter bli petad igen, har varit den mest förvirrade på länge.

Vem är skurken? Omar Mustafa? Den socialdemokratiska partistyrelsen? Veronica Palm? Stefan Löfven? Medierna? It’s a hell of a mess som jag inte tror mig kunna bena ut. Allt grundar sig emellertid som vanligt på den beröringsskräck som finns i Sverige när det gäller muslimer och den muslimska kulturen.
 

Under den här debatten bestämde jag mig för att läsa Koranen.

De flesta som yttrar sig om islam har inte den blekaste aning om vad som står i Koranen.

För att förstå muslimer tror jag att man måste ha vissa basala kunskaper om deras religion. Många hävdar att det är Koranen som uppmanar männen att förtrycka sina kvinnor.

Men hur är det med vår egen kristna religion? Varför talar aldrig någon om det kvinnoförtryck och det kvinno­hat som Bibeln och det kristna prästerskapet har predikat under århundraden? Vad skrev profeten Paul­us i sitt första korintierbrev? Jo, så här: ”Kvinnorna tige i församlingen”. I Efesierbrevet står det: ”... ty en man är sin hustrus huvud såsom Kristus är församlingens huvud”. Enligt Martin Luther ”ska kvinnan vara mannen underdånig och lydig”.

Vad är detta om inte kvinnoförtryck? Det är kristendomen och det heliga prästerskapet som gett männen carte blanche att förtrycka sina kvinnor.

Kom inte och säg att Bibeln och vår kristna tro skulle vara ett bättre föredöme när det gäller jämställdhet än Koranen och islam. Det är nog bäst att vi sopar rent framför vår egen dörr, innan vi kritiserar islam. I Sverige finns fortfarande ett strukturellt kvinno­förtryck som ger männen det mesta av makten, trots att lagstiftarna gjort vad de kunnat för att snygga till bilden.
 

I Sverige har vi byggt kyrkor till Guds ära. Muslimerna bygger moskéer. Få byggnader är vackrare än moskéer. När en moské ska byggas

i Sverige blir det folkstorm – trots att 500 000 muslimer lever i Sverige och har rätt att utöva sin tro här. Tyvärr får de muslimska föreningarna bara byggnadslov i grå och fula industriområden, där muslimernas trosutövning inte stör oss vanliga svenskar. Det är kränkande.

Visa i stället upp dessa vackra byggnader för världen. Låt böne­utroparen ropa ut sina entoniga böner. När jag arbetade som korrespondent i Mellanöstern 2008, bodde jag i Amman i Jordanien. Mina bästa minnen därifrån var när jag på kvällen åt min middag i den vackra trädgården. Då, cirka tio i åtta, kunde jag höra böneut­roparen några hundra meter bort förklara att dagen var slut.

Ett sällsamt lugn lägrade sig över mig och jag njöt – trots att jag varken är troende krist­en eller muslim.

Jag mötte Annie Lööf ...

... på Landvetters flygplats i samband med ett besök i Göteborg i förra veckan. Eftersom jag inte träffat Annie förut gick jag fram, tog henne i hand och tyckte att det var trevligt att träffas. Hon tyckte detsamma. Vad man än säger om Annie Lööf, så har hon i alla fall en framträdande egenskap: ett starkt och fast handslag. Det är minsann inte alla som har. Att till exempel ta förre socialdemokratiske statsministern Ingvar Carlsson i hand var som att ta i en våt disktrasa. Sorry Ingvar.

Finansminister Anders Borg ...

... tycker att det är ett stort samhällsproblem att det finns så få kvinnor i bolagens styrelser. Käre Anders, se dig omkring! Det finns betydligt större problem. Till exempel att kvinnor har betydligt lägre lön än män, att kvinnor diskrimineras i arbetslivet samtidigt som männen prioriteras, att kvinnans viktig­aste uppgift fortfarande är att vara kuttersmycke, en dekoration vid mannens sida och att det fortfarande anses viktigare att en kvinna är vacker än att hon är intelligent.

Följ ämnen i artikeln