Till sist tvingas jag att kapitulera inför hösten
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-09-02
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Sommarn dör. Det är därför jag är ledsen i kväll. Äpplen faller från träden och jag är inte där för att fånga dem. Visst är det sorgligt. Jag ligger orkeslös på soffan i stället och ser hur kvicksilvret sjunker som en annan skvalpvaluta.
Sommarn dör mitt framför ögonen på oss och det finns inget att göra. Varken konstgjord andning eller hjärtmassage kan hindra det oundvikliga.
Häromnatten fick vi sova med stängt fönster. Om några veckor ska vi leta fram isskrapan. Löven faller och vi med dem. Snart nog står vi där i snöslasket med lypsyl i rockfickan. Säsongens utlovat färgglada halsduksmode känns som en klen tröst.
Det är nu, mitt i vemodet, som vi ska ta oss i kragen och kavla upp ärmarna. Det är nu vi ska ta itu. Det är nu vi ska göra en nystart. Det är nu vi ska komma i gång. Nu, i den höst de duktiga kallar vår.
Ni vet dom där typerna som går så energiskt med ett överlägset leende på läpparna och nävarna fulla med kurskataloger och träningskort och böcker om hur man ska ta kontroll över sitt liv genom ett enkelt program i tio steg. Dom som möter hösten som en befriare. Dom som redan efter midsommar har tröttnat på att ansvarslöst gå och drälla i kortbyxor och nu riktigt stegrar sig av lust att ta itu med allt från tapetsering till skepparexamen.
Med fejkat spelade skamkänslor erkänner dom att dom egentligen njuter av att komma tillbaka efter semestern. Komma i gång och vara så där obehagligt präktiga.
Själv sitter jag kvar i kortbyxor och har inte ens hunnit framkalla sommarkorten. Dom duktiga har redan klistrat in dem i album och skrivit små fyndiga bildtexter med prydlig handstil, och nu är dom på väg in i hösten med nyköpta stövlar och sjumilasteg. Dom vill mysa och riktigt gotta sig medan höststormarna sveper in.
Nä, fy. Hösten är en sträng magister som kräver och straffar och kuvar. Nu ska vi få för alla varma kvällar och heta dagar, allt badande och solande, allt lådvin och allt grillat kött. Välkomna in i burarna. Nu är det studie-cirklar som gäller. Varför inte passa på att sätta dig in i EMU-frågan?
Tack men nej tack. Jag är hellre solbränd och oinformerad. Dessutom behöver jag inte bli en bättre männi-ska. Jag vill ligga kvar på min klippa vid havet och känna hur pulsen synkas med strändernas svall medan små lätta moln skuttar förbi. Det var längesen jag mådde så bra.
Fast jag inser att jag inte kan bjuda motstånd i evighet. Förr eller senare måste även jag kapitulera inför höstjäveln, kavla upp ärmarna och ta itu med biten. Det skulle dock aldrig falla mig in att hälsa den med glädje. Men okej:
Jag lovar att ta mig samman.
Jag lovar att ta itu.
Jag lovar att göra comeback.
Jag lovar att rösta i EMU-valet.
Jag lovar att plocka upp äpplena.
Och jag lovar att lägga kortbyxorna i den där lådan i källaren där det står "Kortbyxor" med prydliga bokstäver. Den som jag var så duktig och gjorde förra hösten.