En skrotningspremie kommer inte rädda klimatet
Den svenska klimatpolitiken sänks nu ner i ännu en utredning.
Men problemet är inte att klimatminister Romina Pourmokthari inte kan leverera svaren – problemet är att det kanske inte finns några svar att leverera.
En skrotningspremie kommer inte rädda klimatet.
Äntligen satt Romina Pourmokthari i 30-minuterstolen.
SVT:s Anders Holmberg hade laddat upp med ett rejält frågebatteri.
Klimatministern, en omvittnat duktig retoriker och debattör, gjorde sitt bästa för att parera kulregnet.
Men fick vi några klara svar?
Nej. För problemet är att det inte finns några klara svar.
För att förstå svårigheterna med Romina Pourmokhtaris position, måste man gå tillbaka till våren 2022. Då skrev en utredare, ansvarig för klimatfrågor på Liberalernas riksdagskansli, följande på dåvarande Twitter:
”Reduktionsplikten är vårt verktyg för att nå klimatmålen i transportsektorn. Alternativet är förbud och ransonering eller att överge klimatmålen.”
Hårda bud med andra ord – det finns inget som är lika kraftfullt som reduktionsplikten – alternativet är förbud. Men vad hände med den där utredaren? Fördes han undan i smyg sen när reduktionsplikten slaktades?
Nej, tvärtom – han är nu Romina Pourmoktharis statssekreterare på närings- och klimatdepartementet: Daniel Westlén.
Det här visar vilket mandat Romina Pourmokthari har att förvalta och varför frågan nu ska tröskas genom en utredning som ska vara klar först 2027.
Klimatpolitiska rådet konstaterade i sin rapport från förra året: "För att kunna kompensera den förväntade utsläppsökningen kommer regeringen att behöva presentera mycket långtgående nya insatser inom inte minst transportsektorn.”
Samtidigt slog man fast att möjligheterna att hämta igen detta i andra sektorer är små.
Så vilka är då de åtgärder som ska ersätta den plötsligt så förhatliga reduktionsplikten, med alla dess fel och brister?
När jag för ett år sedan ställde ungefär samma frågor som Anders Holmberg gjorde i går – kan du ge exempel på vad som ska ersätta reduktionsplikten? – blev svaren från Romina Pourmokthari: Trängselskatter och hastighetsbegränsningar.
I går var det andra åtgärder som gällde: Koldioxidskatt, laddinfrastruktur och skrotpremier.
Hur det egentligen ska gå till och när – där uteblev svaren. Och bristen på klartext är förstås problematisk.
Men problemet är egentligen ett annat. Romina Pourmokthari sa i går i 30 minuter att man inte kan få en hållbar klimatpolitik om den inte är förankrad i befolkningen.
Det är ju helt sant. Över hela Europa syns tecknen på att medborgare protesterar mot miljö- och klimatlagar, från bondeprotesterna i Frankrike, via Storbritanniens beslut att skjuta fossilbilsförbud på framtiden till Tyskland som bromsar arbetet med att få människor att byta uppvärmningssystem.
Och så länge som exempelvis framträdande politiker hävdar att människor inte ska behöva göra några förändringar i sitt sätt att leva, så kommer vår förväntan vara att vi kan fortsätta leva ungefär som vanligt.
”Mitt mål är inte att människor ska ställa om sina liv”, sa till exempel Ulf Kristersson till DN inför valet.
Avgrunden som då öppnar sig mellan medel och mål är problematisk för varje hållning som inte förutsätter en aldrig tidigare skådad teknisk utveckling.
Det lämnar politiken med en omöjlig uppgift, vars enda svar blir en långtidsutredning bortom mandatperiodens yttersta gräns.
När du väl fått din bil skrotad, kan det vara för sent.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.