Chalmers strypta yttrandefrihet är troligen laglig
Chalmers beslut att förbjuda politiska manifestationer är sannolikt lagligt.
Men det innebär inte att det är rätt.
Uppståndelsen blev milt uttryckt stor då rektorn för Chalmers i går plötsligt meddelade att politiska manifestationer förbjuds i den anrika tekniska högskolans lokaler och på campus-området.
Tidningars kulturchefer, kolumnister, ledarskribenter, kommentariatet slöt sig samman för att i varierande grad av träffsäkerhet fördöma denna inskränkning av yttrandefriheten.
Vilket inte är märkligt. Rektor Martin Nilsson Jacobi hänvisar till det ”oroliga omvärldsläget” och det ”starkt polariserade samhällsklimatet”, men beslutet får om inte annat den bisarra effekten att det plötsligt är förbjudet att hålla upp en skylt mot kärnkraft eller arrangera ett eget litet Pride-tåg på området.
En händelse som ser ut som en tanke är att beskedet kom dagen efter att Svenska freds uppmanade till en blixtaktion mot Chalmers.
I går började nämligen mässan DatE-IT på högskolan och på listan över bolag som har bjudits in för att träffa studenter finns vapenföretagen Elbit Systems och Saab.
Elbit är ett israeliskt bolag som bland annat har tillverkat övervakningssystem till stängslet runt Västbanken, drönare som har skickats in i Gaza och finkalibrig ammunition som använts av den israeliska armén.
Pensionsfonder har uteslutit investeringar i företaget på grund av dess koppling till kränkningar av mänskliga rättigheter.
Och Saab, Sveriges största vapenföretag, har inga betänkligheter mot att kränga sina produkter till diktaturer som inte primärt kännetecknas av respekt för mänskliga rättigheter.
I Chalmers sköna nya värld är det dock inte lämpligt att visa sitt motstånd mot krig och vapenhandel.
Rimligen är det okej att studenter sitter vid ett cafébord och är överens om att Sverige med sin höga moraliska internationella svansföring visar prov på dubbelmoral då vapenexport till skurkstater samtidigt tillåts, men innan de vet ordet av kan de ha passerat de tillåtna och anses hålla en manifestation.
Lycka till med gränsdragningen, Chalmers.
En annan aspekt på rektorns beslut är den juridiska. Är det ens lagligt?
Grundlagsexperter jag har pratat med finner frågan komplicerad, men de lutar mot att förbudet inte bryter mot grundläggande rättigheter.
Jag ska inte förlora mig i juridiska labyrinter, men viktigt i sammanhanget är att denna högskola, till skillnad mot exempelvis universitet, inte är en myndighet.
Myndigheter har i grundlagen en större skyldighet än andra organisationer att upprätthålla yttrandefriheten, men Chalmers ägs sedan ett regeringsbeslut på 1990-talet av en stiftelse.
Dock har lärosätet i viss utsträckning samma befogenheter som universitet, exempelvis genom betygssättning, vilket något komplicerar bilden.
Ytterligare en aspekt är att Chalmers, till skillnad mot andra högskolor, äger marken runt sin lokaler. Det förhindrar sannolikt universitet från lika långtgående beslut.
Att rektorn troligen har lyckats hålla sig inom lagens gränser betyder dock inte att det är rätt. För det är det inte.
Ett lärosäte, inte minst på Chalmers nivå, är inte bara en plats för traditionellt pluggande. Det är även en arena där yttrandefrihetens anda ska upprätthållas.
En arena där tankar möts, studenter utvecklar sin förmåga att argumentera, en arena där världen tolkas och unga människor tränas intellektuellt.
Det må låta högtravande, men rektorns tilltag skadar demokratin.
Utbildningsminister Mats Persson borde inse detta. Han har ju om inte annat tillsatt en utredning för att kartlägga hur utbredd den påstådda ”tystnads- och utpekandekulturen” inom universiteten är, med motiveringen att den skapar en andefattig och torftig akademisk miljö.
Men denne Persson stödjer Chalmers, vilket inte är så förvånande som det i förstone kan framstå som.
De som applåderar beslutet i Göteborg är nämligen samma personer som de som mest högljutt orerar om cancelkultur.