I Stockholm ska du vara tacksam för en sittplats
Vem får sitta i Stockholm?
Och vem får vackert sitta hemma?
Min före detta svärmor I, 81, och jag passerar dörren till akuten på S:t Görans sjukhus i Stockholm. I flåsar: ”Jag måste sitta. Kan du ordna en rullstol?”
Det fanns inga. Men en sån tur, där kommer en läkare med självmedvetna steg. Jag ropar: ”Kan vi få en rullstol?” Läkaren ser sig om: ”De är upptagna”, säger han. ”De står i korridorerna någonstans.”
Jag säger: ”Vi står här … och vi behöver en … nu.” Den unge läkaren nickar mot en huskropp 50 meter bort. ”Ni kanske hittar en där borta vid huvudingången.”
Skrek något. Minns inte vad.
Allt ordnade sig.
En receptionist trollade fram en bår. I la sig raklång med handväskan mellan brösten. Och när vi blev ensamma, så berättade hon att bänkar och sittplatser var så gott som utrensade från Stockholms offentliga rum.
Om man var gammal och slut, så fanns det inte längre någonstans där man kunde sätta sig och vila.
I från båren:”Jag kan inte längre gå ut.”
För bara något år sedan promenerade hon fortfarande längs busslinjerna på Kungsholmen. ”Då kan man gå in i busskurerna och sätta sig. Det finns bänkar där.” Men nu hade vägarbeten satt stopp för utflykterna. ”Det blev för stökigt. Det blev för svårt att ta sig fram.”
Kunde I verkligen ha rätt?
Jag började se mig om: de unga fick sitta. De satt på gräsmattor, slänter, kajkanter, broräcken, trappor och stenbumlingar.
De gamla satt ingenstans.
Det fanns inga bänkar i Stockholm.
Det finns inga bänkar runt Sergels torg och längs Drottninggatan. Det finns inga bänkar på Götgatan, Folkungagatan och vid Björns trädgård.
Det finns inga bänkar vid Klara kyrka. På kyrkogården såg jag en turist stå på knä i gräset och dricka kaffe ur en mugg.
Två män satt på en gravsten och diskuterade.
Ringde till Stockholm stad för att fråga om deras bänk-policy.
Det fanns ingen.
Staden är uppdelad i massor med ansvarsområden, men det finns inget övergripande ansvar för att medborgarna ska få sitta.
Det finns ingen statistik.
Så när du blir gammal och sjuk och bara orkar gå korta sträckor, ja, då får du göra som I.
Du får hålla dig hemma.
Och du får leta efter en rullstol på akuten.