Publiken nöjer sig med påklädda porrstjärnor
Om allt går enligt planerna så har filmen ”Elaka sjuksköterskan 2” premiär i Indonesien i slutet av månaden.
Med intill visshet gränsande sannolikhet går den inte upp på biograferna i Sverige, eftersom den är en i raden av lokalt producerade filmer fulla av spöken, filmblod och tonårsslapstick. Filmerna håller så pass låg kvalitet att en av producenterna säger:
– Ni måste inse att vår marknad är C, D och E-klass, inte A och B-klasserna av indonesiska filmer.
Han citeras i International Herald Tribune, som jag läste på 2 000 meters höjd i de italienska alperna för ett par veckor
sedan. Med prima papperstidningar tillgängliga behöver man inte vara uppkopplad för att hitta bisarra och tänkvärda historier.
Att ”Elaka sjuksköterskan 2” kommer att bli framgångsrik tvivlar ingen av de
inblandade på. De behöver nämligen inte lita på filmens handling, dialog, ljussättning eller klippning. De vet av erfarenhet att folk kommer att strömma till biograferna eftersom de alltid sätter en japansk grovporrstjärna i huvudrollen.
Men hon behöver aldrig ta av sig kläderna. Filmerna innehåller nämligen inget sex och inga nakenscener. Vilket, i den givna situationen, visat sig vara en vinnande affärsidé.
– Vi är hycklare, säger producenten Oly Mulya Hidayat. Folk vet vilka de (porrstjärnorna) är, men de erkänner det inte. Det är en hat-kärleksgrej.
Filmerna är inte olagliga, om de passerar censuren, vilket de gör om de inte exponerar för mycket hud. Men de spelas in i största hemlighet, och de exotiska skådespelarna – som fått chansen att göra film ”på riktigt” – fraktas med livvakter mellan hotellet och inspelningsplatsen.
Den muslimska försvarsfronten FPI gillar inte fenomenet. Dess anhängare använder sig av lagen som ger varje medborgare rätt att agera mot pornografi. En gång lyckades fronten handgripligen stoppa den berömda porrstjärnan Maria ”Miyabi” Ozawa redan på flygplatsen i Jakarta.
Det spelade ingen roll att Maria Ozawa, vars tidigare tolkning av tentakelporr bär på en tradition ända från den store grafikern Katsushika Hokusai, skulle behålla alla plagg på kroppen. Scenerna i kassasuccén ”Kidnappningen av
Miyabi” togs slutligen i Tokyo.
Otvivelaktigt säger detta något om den mänskliga naturen: I ett land där myndigheterna försöker filtrera bort porren på internet, och där framställning av pornografi kan ge upp till 12 års fängelse, tycks biobesökarna nu så svältfödda på erotik att till och med påklädda porrstjärnor drar fulla hus.