Fildelning? Nej, snarare handlar det om politisk filvelning
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2006-06-10
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Mellin: Vindflöjlarna i riksdagen ger en dålig smak i munnen
Att ledande politiker svänger som vindflöjlar är ingen nyhet.
Men det är sällan det går så snabbt som i frågan om privatkopiering. Ynkligt är ordet.
För knappt ett år sedan trädde en ny lag i kraft. Den gjorde kopiering från nätet av material som är skyddat av upphovsrätt olagligt.
I riksdagen var enigheten stor. Bara centern och miljöpartiet var emot.
Men efter polisens uppmärksammade razzia mot Pirate bay, en sajt för fildelning, svänger partierna nu, ett efter ett.
Vänsterpartiets Lars Ohly säger att det aldrig var meningen att jaga en hel generation.
Nähä. Men vad var då avsikten med lagen?
När riksdagen stiftar lagar är tanken att de ska efterlevas. Det kan inte vara en nyhet för riksdagsledamot Ohly. Det borde inte heller vara någon nyhet att polisens uppgift är att beivra brott.
Reinfeldt lika fånig
Den nya lagen leder alltså till att piratkopierare jagas. De är 1,2 miljoner. De flesta är unga. Så blir det när man lägger ihop två och två, Ohly.
Moderatledaren Fredrik Reinfeldt är lika fånig. "Låt oss visa att vi lever i vår tid", säger han och vill ändra lagen.
På vilket sätt har tiden förändrats sedan lagen trädde i kraft för knappt ett år sedan? Inte alls. Det är samma teknik nu som då. Det är lika enkelt att kopiera nu som då.
Det enda som hänt är att vi kommit ett år närmare valet. Ett val med fler förstagångsväljare än vanligt. Ett val där piratkopiering är vardag för många väljare. Ett val där många väljare upplever den nya lagen som trakasserier.
Det gjorde de visserligen förra året också. Men då var det inte så många som lyssnade.
Till och med Bodström
Att ledande politiker beter sig som ynkryggar är inte ovanligt. Men det brukar inte vara lika flagrant som i frågan om piratkopiering.
Till och med justitieminister Thomas Bodström svajar. I en enkätfråga i Sydsvenskan säger han att det viktigaste för honom är att författare och artister får betalt. Den tekniska modellen är oviktig.
Jovisst.
Men just nu finns ingen annan modell. Det som diskuteras är en avgift på bredband som skulle betalas av alla. Både av dem som vill titta på SJ:s tidtabell och dem som vill ladda ner senaste succéfilmen.
Det är inte särskilt rättvist. Dessutom låter det som något tekniskt geni snabbt skulle hitta genvägar förbi avgiften (exempelvis genom att flera grannar delar på ett trådlöst abonnemang).
Vindflöjlarna i riksdagen ger dålig smak i munnen. Vågar man lita på dem i riktigt viktiga frågor?