Ibland är en drottning bara en bedragen fru
Världen skälvde kanske inte.
Men det som hände framåt lunchtid i fredags var ändå något som påminde om en smärre sensation. En rad journalister hade tvingats tidigarelägga sina luncher för att hinna till konstnären Elisabeth Ohlson Wallins presskonferens. Det var inte sensationellt i sig. Inte heller ämnet för dagen: det omtalade bildmontage där kungen och hans vänner äter pizza från artisten Camilla Henemarks nakna kropp, samtidigt som drottning Silvia skrubbar undan hakkors i parketten.
Det man kunde förvänta sig av dagen var naturligtvis ännu en fritänkande konstnär som står upp för sin sak, som med djupa brösttoner åberopar sin radikalitet i förhållande till makten.
Det som hände var motsatsen.
Elisabeth Ohlson Wallin bad helt sonika drottningen om ursäkt. Inte för att hennes satirbild skulle ha varit omotiverad eller omoralisk – utan för att den uppenbarligen hade sårat.
I ett tidevarv då den offentliga ursäkten reducerats till en pudel – en sista utväg för den som klantat sig – var Ohlson Wallins ursäkt direkt banbrytande. Just eftersom hon inte var tvungen. I de vänsterkretsar där konstnären haft sina främsta på- hejare finns inget ärofullt i att huka sig för kungahuset.
Snarare var presskonferensen en manifestation av de grunder som, på gott och ont, utgör Ohlson Wallins konstnärskap: dels det känslostyrda och övertydliga, dels humanismen och maktanalysen.
En konstnär har i alla tider förväntats stå som en stenstod när det blåser. Och det grundar sig i bilden av det manliga geniet. Den solitäre mannen: tvärsäker, konsekvensneutral. I opposition mot hela världen.
Men alla konstnärer misslyckas ibland. Det är en del av jobbet.
Jag har ofta slagits av hur konstnärer och kulturutövare, eller journalister för den delen, aldrig vågar visa det dagliga tvivlet på den egna förmågan, besvikelsen över det egna tillkortakommandet, ödmjukheten.
En konstnärlig process handlar om att ständigt omformulera sina egna ord, ifrågasätta sina egna tankar.
Bara usla författare tror ständigt på sig själva.
Och i fredags revolterade Elisabeth Ohlson Wallin inte bara mot en tusenårig bild av den ofelbare konstnären, hon gjorde också något så radikalt som att erkänna att också en drottning kan befinna sig i underläge. Att också en drottning kan vara en bedragen hustru.
Världen skälvde kanske inte. Men Elisabeth Ohlson Wallin omformulerade sin egen maktanalys. Hon övervägde konsekvenserna av sitt eget verk. Hon bad om ursäkt.
Och närmade sig därmed något mycket svårt och mycket ovanligt, nämligen modet att i skenet från tevekamerorna våga stå i opposition mot sig själv.
Frågetecknet
I går avslöjades att Ikea har hästkött i sina köttbullar. Genast utbröt upprörda gnäggningar. Själv har jag de senaste veckorna mest känt mig dum. Jag som trott att det är helt vedertaget att äta häst. Som barn hyste jag exempelvis en stor kärlek till det festliga smörgåspålägget ”hamburgerkött”. Väl medveten om att det var skivad häst. Nu är frågan: vem gör det mitt nioåriga jag till? En omedveten konsument? En barbar?
Utropstecknet
Enligt en ny undersökning multitaskar halva Sverige. Alltså använder vi exempelvis en dator eller smart telefon samtidigt som vi tittar på tv. Jag ser fram emot den undersökning som säger vad multitaskandet gör med våra hjärnor.