#metoo lyfter på locket – så tar vi vårt ansvar

Uppdaterad 2017-10-26 | Publicerad 2017-10-24

Metoo-manifestation på Götaplatsen i Göteborg.

Precis som på flera andra arbetsplatser i media har det på Aftonbladet varit, och är, turbulenta dagar. Oroliga dagar med många tankar och frågor och en utmanande situation att hantera – för oss alla.

Ett viktigt uppdrag jag givit mig själv som högst ansvarig för Aftonbladet är att vara extremt tydlig: på den här arbetsplatsen är det inte tillåtet att kränka varandra.

Inte en enda medarbetare ska behöva känna sig utsatt eller rädd.

Att vi som jobbarkompisar respekterar varandra på Aftonbladet är en förutsättning för att vi ska fortsätta vara Sveriges primära nyhetskälla och den största nyhetsförmedlaren i Norden.

Jag har i mina olika befattningar på tidningen, och de senaste 18 månaderna som vd och chefredaktör, agerat de fåtal gånger jag har fått kännedom om att någon inte betett sig okej.

Men jag är inte naiv.

Jag vet att vår arbetsplats, precis som andra ställen i vårt samhälle, i hemmen, skolor, på krogen, på andra arbetsplatser, inte är helt fri från sådana här former av missförhållanden.

Därför tycker jag att #metoo-kampanjen är så bra. Den lyfter på locket till ett samhällsproblem som vi alla måste diskutera och inte minst hantera.  

#metoo är en stark rörelse som gör mig hoppfull inför framtiden. Många är vittnesmålen, från kvinnor och i vissa fall även från män, om hur de på olika sätt utsatts för trakasserier och kränkningar. Samt brott.

Och vi lyssnar och går till botten med det som rör Aftonbladet och de anklagelser som riktats mot våra medarbetare.

På vår redaktion brukar vi stolt tala om ”Aftonbladet-andan”. En alldeles speciell gemenskap och sammanhållning som många som har jobbat här genom åren kan vittna om. Nu cirkulerar det rykten om en grabbig kultur på redaktionen. Grabbighet i form av en onödig jargong som i vissa ögonblick och situationer under åren ibland gått över gränsen.

När vi uppmärksammas på att medarbetare uppträtt oacceptabelt mot varandra agerar vi. Samtal med de inblandade, i något fall en skarp tillsägelse, i andra fall en varning. Det är personalärenden som omfattas av sekretess och som jag därför inte ska prata öppet om. Precis som det är på alla andra arbetsplatser runt om i landet.

Men vi ska veta att det just nu florerar påståenden och anklagelser i sociala medier och dem måste vi hantera med professionalism och med ansvar. Att hålla isär begreppen och hålla huvudet kallt är i det här läget mycket viktigt för att inte springa iväg med omotiverade namnpubliceringar, som inte har stöd i de pressetiska reglerna, eller overifierade uppgifter.

Vi ska göra allt vi kan för att hitta sanningen. Jag kommer inte att lägga ett enda finger emellan om det kommer fram nya uppgifter om trakasserier och övergrepp.

Aftonbladets grund vilar på alla människors lika värde. I vår journalistik och i vårt medarbetarskap. Vilka vi är och hur vi beter oss mot varandra. Vi är alla medmänniskor, som ingen har rätt att kränka. Oavsett kön, etnicitet, ålder, religion eller sexuell läggning.

Jag har tidigare berättat att vi tillsatt en extern oberoende utredare för att gå till botten med de nya anklagelser som under förra veckan tillkommit och som riktas mot vår tidigare för våldtäkt utpekade medarbetare. En våldtäktsanmälan där förundersökningen lades ned 2012 då brott inte kunde styrkas. Medarbetaren har tagit timeout medan utredning pågår om de nya anklagelserna.

Jag har sagt det förr och säger det igen. Det är polisen som utreder, åklagaren som åtalar och domstolen som dömer. Grundläggande principer i en rättsstat. Vi har även det pressetiska systemet som vi, som seriös och ansvarstagande tidning, följer. I en tidigare text, berättar jag varför vi inte väljer att publicera namn på den utpekade medarbetaren.

Jag kommer fortsätta arbeta för att göra Aftonbladet till en trygg och sund arbetsplats.

Jag ska, tillsammans med Aftonbladets medarbetare, säkerställa att vi är det.

Därför kommer vi att ta in en extern samarbetspartner som stöd även i det arbetet.

Har vi brustit på något sätt tillbaka i tiden ska det framåt bli bättre.

Det handlar om att vara tydlig med vad som gäller, hur vi uppträder på vår arbetsplats, vilka rutiner vi har och hur eventuella missförhållanden ska hanteras.

För samtidigt som vi nu utreder vad som hänt i det förflutna måste vi också se framåt.