”Skammens lista” är släppt - så gick det för Aftonbladet
MARTIN SCHORI: Vi har nolltolerans mot fällningar vi skäms för
I dagarna släppte sin lista över förra årets fällningar.
Aftonbladet klandrades tre gånger. I två av fallen hade vi olika åsikter än nämnden och försvarade oss så gott vi kunde. I ett av dem handlade det om rent slarv från vår sida.
Pressetik är en bedömningssport, det finns egentligen inga facit. Men vi accepterar naturligtvis fällningarna även där vi var oense och försöker dra lärdomar av dem. Det vi däremot har nolltolerans för är fällningar som vi skäms för, alltså där vi brustit eller slarvat. Det skedde som sagt en gång och där får vi skärpa oss.
De senaste åren har pressetiken fått ta större plats på Aftonbladet. Vi utbildar alla medarbetare och pratar om publicistiska beslut på gemensamma möten. Om du går runt på redaktionen kan du nästan alltid höra en diskussion om etik någonstans.
Jag tror att det blir bättre om de som jobbar närmast publiceringarna är mer involverade i etikbesluten, även om det slutgiltiga ansvaret faller på oss som har det även juridiskt.
Enligt MEN:s färska rapport fälldes 35 publiceringar förra året. Samma siffra år 2021 var 17, alltså en 100-procentig ökning. Men det betyder inte nödvändigtvis att medierna spårat ur och släppt alla publicistiska hämningar.
Enligt årsberättelsen som MEN precis släppt är förklaringen ganska odramatisk: 2021 inkom ett stort antal mycket krävande ärenden som inte hanns med, och därför spillde de över på 2022.
Flest fällningar förra året hade i alla fall Samnytt, ett så kallat ”alternativmedie” vars affärsidé, något förenklat, består av att bryta mot de pressetiska reglerna.
Att Samnytt toppar listan är därmed ingen skräll. Sajten har nu, tillsammans med ett par andra alternativkollegor, lämnat systemet. Och det är väl kanske lika bra, det är ju ingen mening att vara med i ett system vars regler och värderingar man inte vill följa eller delar. Däremot vore det inte bra om fler lämnade, eftersom vi då riskerar strängare lagar som inskränker press-och yttrandefriheten. Den nuvarande ordningen men självreglering kräver att många deltar.
Självklart klandras även mer etablerade medier av MEN. Nämnden konstaterar i sin årsrapport att det finns en del ”trender” i fällningarna. De inkluderar:
- Bemötanden. I flera fall har granskade personer inte fått kommentera alla anklagelser som riktas emot dem. Det kan handla om att personen endast tillåts tala i generella termer eller bara bemöta delar av det som läggs honom eller henne till last.
- Detaljer vid sexualbrott. Ingående detaljer om sexualbrott leder nästan alltid till klander i MEN. Även om det så kallade utpekandet är begränsat så räcker det med att ytterst få personer förstår vem som åsyftas för att det ska vara över gränsen.
- Anonyma källor. Trots lärdomar från #metoo används anonyma källor ibland slarvigt när skadliga uppgifter publiceras om en person. Medier bör sträva efter att precisera dessa källor så långt det är möjligt, menar MEN.
Det medieetiska systemet är flera hundra år gammalt men står sig bra fortfarande. Systemet bygger på att utgivare tar publicistiska beslut - och sedan tar ansvar för dem personligen. Det är både en styrka och en svaghet.
En styrka för att vi får en mångfald av beslut och för att det finns ett tydligt ansvar. En svaghet för att det blir svårbegripligt för publiken när olika utgivare tar olika beslut i samma fall.
Rent krasst kan man säga att medier faktiskt får skada människor. Men, och detta är ju ett inte så litet men, det måste vara försvarligt. Den balansen försöker vi alltid uppnå.
Jag kan så klart inte lova att Aftonbladet aldrig mer får en MEN-fällning (det kommer vi få), men jag kan lova att vi, och alla andra medier som är anslutna till det pressetiska systemet), tar fällningarna på stort allvar. Det är ett måste för att systemet ska fungera.
