Två internationella kriser under Anderssons 88 dagar
– I dag inleddes ett nytt och mörkt kapitel i Europas historia, sa Magdalena Andersson med rutinerat allvar i rösten vid en presskonferens i dag.
Men så har hon också under 88 dagar som statsminister tvingats hantera mer i form av internationella kriser än vad vissa av hennes företrädare gjort under hela ämbetsperioder.
Knappt har pandemins restriktioner hävts, så invaderar Putin Ukraina.
Andersson, flankerad av utrikesminister Ann Linde och försvarsminister Peter Hultqvist, smattrade och fräste.
– Olagligt.
– Oprovocerat.
– Flagrant brott mot internationell rätt.
Statsministern hade naturligtvis rätt. Rysslands invasion strider mot folkrätten och mot FN-stadgan, som innehåller ett förbud mot internationell våldsanvändning.
Drygt 20 minuter försenad kom presskonferensen igång. Normalt orkar kanske fyra-fem reportrar och fotografer släpa sig till regeringskansliets presscenter Bella för att lyssna på någon minister hålla låda om ny EU-reglering av ägg, skärpning av knivlagen eller förändringar i miljöbalken.
Nu var salen smockfull, 30-40 journalister, internationell press, tidningar, radio och tv, samt ett antal reportrar på länk.
Mobilerna vibrerade och pep av de senaste nyheterna. Börser runt om i Europa störtdyker, Sverige drar sig ur bandy-VM i Ryssland, Moldavien stänger sina gränser...
Statsministern ångade på. EU ska diskutera kraftfulla sanktioner. Invasionen kommer få konsekvenser för Sverige. Barn uppmanas vara försiktiga med att titta på de otäcka bilder som kommer att dyka upp i sociala medier.
Efter en kvart släpptes för ett ögonblick de andra ministrarna in.
– Det är ett allvarligt folkrättsbrott, sa Linde, utrikesministern.
– Vi ser nu krigets brutala ansikte, sa Hultqvist, försvarsministern.
Sedan tog Andersson över igen. I kväll reser hon till Bryssel. Motdrag ska diskuteras.
Det sägs att en ny statsminister har en smekmånad. Har den nuvarande ens varit i närheten av att få en sådan?
Den 24 november valdes hon till statsminister. Några timmar senare föll hennes budget. Miljöpartiet lämnade regeringen. Samma kväll avgick hon.
Andersson fick ordning på röran, bara för att tvingas bli chef i en regering med svagast väljarstöd sedan folkpartisten Ola Ullsten var statsminister något år i slutet på 1970-talet.
Den ena ministern efter den andra har sedan dess varit i blåsväder, oppositionen har bråkat om pandemin och gängen har fortsatt mörda varandra.
Och plötsligt befinner sig Europa i sin farligaste situation sedan andra världskriget.
Statsministern avslutade med en resumé av sitt anförande på engelska för de utländska journalisterna.
Sedan var det dags för frågestund. "Vad menas med massiva restriktioner?"... "Hotar Putin med kärnvapen?"..."Hur stor är risken för flyktingströmmar"?...
Andersson parerade, hon hanterade situationen bättre än då hon härom dagen inte riktigt kunde definiera ordet "invasion".
I vilken utsträckning det här kriget kommer att definiera hennes tid som regeringschef återstår att se.
Än vet vi inte hur stora konsekvenserna av Putins invasion blir.
Kanske går vi mot det blodigaste kriget i Europa på generationer. Kanske står EU inför en ny flyktingkris. Kanske följer lågkonjunktur och arbetslöshet.
Men vi vet så mycket som att oskyldiga än en gång kommer att dö på en kontinent där mer blod spillts än i någon annan del av världen.
Magdalena Anderssons ansikte var sammanbitet. Den 88:e dagen som statsminister kunde ha innehållit enklare arbetsuppgifter.
Inom en timme var tillställningen över. Politikerna smet iväg, fotografer packade ihop, reportrar smattrade på sina datorer.
Utanför presscentrets tunga järnport hade det börjat blåsa rejält.
Kanske försökte vädret säga Magdalena Andersson någonting. Kanske försökte det säga oss alla någonting.