Tågförarna strejkar och politikerna vrider sig som maskar
En skrikande fiskmås har slagit sig ner på statyn av Nils Ericson, tågbyggaren som utformade planen för de flesta av Sveriges stambanor en gång i världen.
Den gör sitt bästa för att överrösta Staffan Flodquist, som står på Centralplan och i intervju efter intervju förklarar varför en vild strejk bröt ut bland lokförare i Stockholm i morse.
Möjligen är kraxandet någon slags protestsång mot politiker som i opposition lovade att pendeltågens tågvärdar skulle bli kvar, men som efter valsegern fräckt ändrade sig.
Möjligen försöker fågeln förklara att det i årtionden har tjänat Sverige väl att arbetsmarknadens parter respekterar fredsplikten och att resekaoset som har brutit ut bara är dumt.
Mest sannolikt gör den dock bara sitt jobb som fiskmås och är lyckligt omedveten om att en skribent gör ett dåligt försök att läsa in mer i dess läten än vad det finns anledning att göra.
Staffan Flodquist säger att om han är lokföraren så är tågvärden säkerhetsbältet.
– Vi behöver deras vakande ögon. Det skänker trygghet. De finns också där för resenärernas skull, de kan prata med dem på ett sätt vi inte har möjlighet till.
Klockan är nio på morgonen och ett 20-tal demonstranter har samlats.
Under Nils Ericson, ingenjören, har en stor bandelroll vecklats ut, ”RÖR INTE VÅRA TÅGVÄRDAR”, de gör ett beslutsamt intryck, termosar med kaffe, påsar med smörgåsar, rejäla kläder, de ska stå ut i tre dagar.
Visst, det är fel med vilda strejker, fackförbundet Seko gör rätt i att ta avstånd, men det där resonemanget finns det säkerligen någon förgrämd gnällspik på Svenska Dagbladets ledarsida som skulle älska att föra, ett bidrag från mig gör inte världen bättre.
Mitt ärende är ett annat. Mitt ärende är att berätta om hur hycklande politiken kan vara och om jävsförhållanden så uppenbara att de skulle leda till att ett mål om ett mord fick ställas in om nu detta drama hade utspelat sig i en rättegångssal.
Låt mig få rekapitulera:
År 2021 bestämde den dåvarande majoriteten i region Stockholm, fyra borgerliga partier och Miljöpartiet, att ersätta tågvärdarna på Stockholms pendeltåg med kameror.
I valrörelsen tog oppositionen strid mot beslutet.
– Vi vill göra om och göra rätt om vi får väljarnas mandat, trumpetade vänsterpartisten Anna Sehlin.
– Vi kommer vid ett maktskifte verka för att ändra på beslutet, sufflerade socialdemokraten Jens Sjöström.
Duon hade identifierat en bra konfliktfråga att driva. 400 tågvärdar vars framtid tedde sig osäker. Arga lokförare. Tryggheten, inte minst för kvinnor, i kollektivtrafiken. Argument saknades inte.
Efter att väljarna i fjol sagt sitt tog Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet över. Med stöd av Vänsterpartiet har den nya koalitionen majoritet.
Och vallöftet gick upp i rök.
Efter en snabbgranskning av den utredning som låg till grund för beslutet att avskaffa värdarna, ändrade sig Socialdemokraterna.
Det är med andra ord inte svårt att förstå de arga lokförare som denna fina vårdag i centrala Stockholm har tagit upp kampen med en fiskmås om att ta befälet över det offentliga samtalet.
Tv-kameror filmar, två slitna herrar står och tjoar i bakgrunden, kostymnissar inbegripna mobilsamtal på engelska stressar förbi, en väktare i kortärmad skjorta står lutad mot Centralstationens vägg.
Klassamhället är aldrig så tydligt som i miljöer som denna.
Staffan Flodquist sadlade om efter 30 år som reklamfotograf. Det var bra betalt, men dalarna var jobbiga och dalarna blev djupare och till slut orkade han inte utan hoppade på en ettårig utbildning till lokförare.
Jag berättar att en figur på den borgerliga tankesmedjan Timbro påstår att han skulle klara det här jobbet efter två veckors praktik.
– Han skulle vara chanslös. Det här är ett krävande arbete som tar tid att lära sig behärska, fnyser Flodquist.
Utredningen om tågvärdarnas vara eller inte vara beställdes av trafiknämnden i Stockholm.
Tanken att skrota dem var bingo för trafikoperatören MTR, då det är betydligt billigare att ha kameror.
En av cheferna på MTR vid tiden då förslaget väcktes heter David Lagneholm. Han är nu chef för trafikförvaltningen.
Här finns med andra ord en tydlig intressekonflikt. Och inte nog med det. Det går även att ställa sig en och annan fråga om den påstått oberoende granskning av utredningen som det nya styret lät göra.
En granskning som gjordes av konsultfirman WSP. Några av cheferna där har haft toppjobb på MTR.
Dessa utredare sa från början att de skulle behöva närmare ett halvår på sig för att gå igenom fördelar och nackdelar. Men det visade sig vara överdrivet.
Redan efter två veckor kunde resultatet i vilket det påstods vara utmärkt att övergå till kameror presenteras.
Det här var vad politikerna behövde för att byta fot. Allt är toppen! Tågvärdarna får nya arbetsuppgifter! Sluta tjata om svikna vallöften, välj glädjen!
Nere i underjorden på perrongen står en kvinna och väntar. Hon suckar och berättar att hon tillbringade 25 minuter i Sundbyberg innan tåget kom. Nu väntar hon igen.
Hon kommer från Bolivia, arbetar som lokalvårdare. Hon har ringt sin chef och sagt att hon inte vet när hon kommer till jobbet.
Morgonrusningen är över. Enstaka resenärer står och stampar otåligt. Informationstavlan upplyser:
Västerhaninge 09:51 inställt, Solna 2 minuter, Södertälje 09:54 inställt, Bålsta 09:56 inställt, Märsta invänta info...
400 000 stockholmare pendlar med dessa tåg varje dag. Ungefär hälften av de runt 300 lokförarna vägrar just nu arbeta. Störningarna kommer att bli stora för många.
Staffan Flodquist är kvar på sin post då jag återvänder till Centralplan.
Är det verkligen rimligt att strunta i arbetsmarknadens regler och lagar och ta till en åtgärd som drabbar tredje man så hårt?
– Vi har försökt alla andra metoder. Det här är vad som återstår. Vi måste helt enkelt göra vad vi kan för att protestera mot den här försämringen.
Vid en olycka eller ett tekniskt fel kommer han framöver att ha ensamt säkerhetsansvar för upp till 1 800 passagerare.
Politikerna, de som bröt sitt löfte, har inte mycket att säga.
Vänsterpartisten är enligt presstjänsten fast i möten hela dagen, men säger i en kommentar att ”styret måste ta sitt förnuft till fånga och ändra sitt beslut”.
Inte ett ord från Anna Sehlin om att använda V:s position som stödparti till att skapa tryck.
Socialdemokraten hänvisar via en pressnisse till Miljöpartiet, som ”äger frågan”.
Den valrörelse där Jens Sjöström gjorde anspråk på att själv äga frågan är sedan länge över.
Fiskmåsen skriker till en sista gång och flaxar iväg från Nils Ericsons huvud. Inte undra på det.