Misstänkt brottsling släppt – arresten dög inte
Så hände det till slut.
Tingsrätten släppte en man som borde ha häktats eftersom det inte var rimligt att placera honom i arresten.
Så vitt jag har kunnat utröna var detta första gången det skedde.
Södertörns tingsrätt, 26 oktober, en av alla dessa häktningsförhandlingar som hålls varenda dag och som inte begås i säkerhetssalar med tv-kameror och reportrar utanför dörren och politiker som passar på att kalla till presskonferens för att meddela någon ny straffskärpning.
En man i 50-årsåldern som åkt fast på bar gärning för stöld av portabla hårddiskar i en av Elgigantens butiker till ett värde av 4 000 kronor erkände inför domaren visserligen gärningen, men ville bli försatt på fri fot.
Åklagare Paul Murray var begripligt nog av en annan åsikt. Mannen är inte hemmahörande i Sverige och har dessutom dömts för stöld tidigare i år i Österrike.
Således finns flyktfara. Således finns risk för fortsatt brottslighet. Två grunder för häktning.
Advokat Daniel Svensson satte sig dock på tvären. Hans klient skulle nämligen placeras i polisarrest i händelse av häktning.
Att göra på det viset är egentligen ett brott mot rättegångsbalkens bestämmelser. Men med den pågående våldsvågen, straffskärpningar och sänkt ribba för så kallad obligatorisk häktning är det inte längre så noga med den saken.
Häktena är överfulla och Kriminalvården gör sitt bästa och tar till såväl kreativitet som fantasi för att lösa situationen.
En ögonblicksbild från i måndags: av 3 167 häktade förvarades 102 i arrest.
102 människor som ännu inte har fått sin sak prövad, de flesta av dem har säkerligen begått de brott de är misstänkta för, men några kan mycket väl vara oskyldiga, människor som förvägras sin lagstadgade rätt till promenader och besök.
En arrest är en väldigt torftig miljö. Mycket liten cell, en brits klädd i galon och ett tunt täcke och den frihetsberövade som behöver uträtta behov måste ringa på dörren för att bli eskorterad till toalett.
JO har flera gånger rutit mot Kriminalvården över denna lösning. I det senaste beslutet påpekas att platsbrist inte utgör en rättslig grund för placering i arresten och finner det allvarligt att ”rättegångsbalken återkommande sätts ur spel”.
Sådana uttalanden brukar inte bekymra en domare nämnvärt, men i går skedde alltså det ovanliga.
Rätten höll i och för sig med åklagaren om såväl flyktfaran som risken för återfall, men försatte omedelbart mannen på fri fot.
”Det är fråga om ett frihetsberövande i polisarrest som måste bedömas som i praktiken mer ingripande än placering i häktescell”.
Beslutet ska givetvis ses i ljuset av att det rör sig om tämligen beskedlig brottslighet. Om mannen varit misstänkt för grov kriminalitet hade han givetvis inte släppts.
Icke desto mindre sätter beslutet ljuset på en oacceptabel situation. En situation som den nuvarande och den förra regeringen bär en stor del av ansvaret för.
Visst, om människor bara lät bli att begå brott hade inga häkten behövts, men nu ser det ut som det ser ut med utvecklingen av den grövsta brottsligheten och jättesatsningar på polisen och alla dessa straffskärpningar som får den av politiken önskade konsekvensen att fler blir frihetsberövade.
Dessa prioriteringar bör inte ske utan att Kriminalvården får en rimlig chans att samtidigt expandera.
Nu kanske ni struntar i att lagar bryts och att misstänkta brottslingar hänvisas till en galonbädd.
Betänk då att det som inträffade i går kommer att ske igen. Sannolikt med tiden i större och större utsträckning.
Är det verkligen bra att personer som borde vara häktade släpps?
Fotnot: Åklagaren överklagade tingsrättens beslut och efter att denna text publicerades har hovrätten beslutat att häkta mannen.