Mordet på Tove tas sannolikt inte upp av HD
Johanna Jansson överklagade i dag domen om mordet på Tove till Högsta domstolen.
Ett sista halmstrå, som med betydande sannolikhet kommer att misslyckas.
En bedömning som inte ska ses som att jag sågar försöket.
Tvärtom, advokat Clea Sangborn har uppenbarligen arbetat igenom detta överklagande ordentligt och principiellt viktiga och intressanta frågor ställs.
Den tiosidiga inlagan utspelar sig på hög juridisk nivå – det är ”in dubio pro reo” hit och ”gärningsculpa” dit – och för läsarnas och mitt eget välbefinnandes skull är det sannolikt bäst att försöka ta ner resonemanget till enklast möjliga nivå.
En nivå där det centrala är att fyra rättsläkare med delvis olika uppfattningar om varför Tove dog vittnade i hovrätten och att det för säkerhets skull fanns ett femte utlåtande med i det material som de stackars domarna hade att tampas med.
En olycklig situation, inte minst med tanke på att dödsorsaken är viktig i mål rörande mord.
För det mesta är denna aspekt enkelt avklarad. Två skott i huvudet eller ett knivhugg i hjärtat är inte mycket att dividera om.
Men då och då blir det komplicerat. Det kan exempelvis gälla påstådd strypning och kvävning till döds, som inte nödvändigtvis lämnar synliga skador efter sig.
Det gäller inte minst då kroppen legat ute i en skog i veckor, som ju Tove gjorde.
Hovrätten landade i slutsatsen att de rättsläkare som antingen deltagit i obduktionen eller hade tillgång till allt relevant material var mest tillförlitliga.
En rimlig avvägning, vilket inte utesluter att den går att invända mot. Vilket advokat Sangborn gör.
Hennes centrala fråga är:
Hur ska en domstol agera då experter har olika uppfattningar?
Högsta domstolens viktigaste uppgift är att skapa prejudikat, det vill säga trampa upp stigar att vandra på för tingsrätter och hovrätter i den juridiska snårskogen.
Advokaten påpekar att den högsta instansen tidigare har satt ner foten rörande rättspsykiatriska undersökningar. Om de experterna har olika uppfattningar, måste en domstol jämföra och pröva dessa utlåtanden mot varandra.
Den vägledningen tillämpas även på rättsmedicinska bedömningar, trots att det egentligen är ett helt annat slags material att ta ställning till.
Intressant är också att överklagandet innehåller ett åberopande av ett resonemang som riksåklagaren förde i ett annat åtal om mord som HD har tagit upp.
Det målet rör Jeanette Bergströms död. Tingsrättens dömde hennes sambo till livstids fängelse, men hovrätten sänkte straffet till sju års fängelse för grov misshandel.
Förhandlingen hölls i går i HD och har vissa likheter med Tove-fallet. I båda dessa mål ställs frågor om vad som orsakade döden.
Johanna Jansson och hennes advokat är med andra ord inte ute och cyklar. Detta innehåller mer än bara en desperat chansning.
Att jag ändå tror att hovrättens dom på 16 års fängelse står sig och att Justitieråden inte tar upp ärendet grundar sig mest på statistik och sannolikhet.
HD får in ungefär 6 000 överklaganden per år. Endast runt 100 av dem passerar nålsögat. Kraven är och ska vara högt ställda.
Johanna Jansson har inte oddsen på sin sida.