Killar, passa er för handväskan
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-03-15
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Den nya mannen har ”feminiserats”. På alla möjliga sätt. Och har med stor skicklighet mutat in område efter område. Domäner som tidigare var våra.
Strikt feminina.
Har läst om det här erövringståget i en engelsk tidning. Att det är ansiktskrämer, kanske inte varenda dag, men allt mer och allt oftare. Att det är GI-poäng (glykemiskt index) och att han har blivit någon sorts professor på både oljor och antioxidanter. Att han har blivit inredningens smakpolis och kan lägga ut hur mycket pengar som helst på en handtryckt tapet eller en diskbänk av en speciell kalksten.
Och jeans är inte längre jeans. Det är allvar. Det är precision, det är design och hemliga koder.
Och så har han blivit road av psykologi. Att slänga sig med begrepp som ”förträngning” och ”projicering”.
Välkommen, säger jag. Välkommen i gänget. Välkommen till smink och bantning. Till matlagning och möbelmässor och barnuppfostran och psyksnack. Strykning och godnattsagor.
Här finns hur mycket som helst, som vi kan dela på.
Dela med oss av.
Men så läste jag något som oroade mig. Jag läste att mannen har börjat använda handväska.
Och det vill jag varna för.
Akta er.
Den ena väskan kommer att leda till den andra. Och utan att ni vet ordet av, så har ni inte längre någon frihet kvar att försvara. Ni kommer att sluta som oss.
Som lastdjur.
Jag kan ta mig själv som räkneexempel:
En gång började jag också med en handväska. En väska som bara blev större och större. Och som nu tillsammans med mobiltelefon, plånbok, kalender och en massa annat krafs väger 2,5 kilo. Minst.
Så har jag min datorväska. En ryggsäck med dator, sladdar, modem, böcker, pennor och block. Vikt fem kilo. Till detta ska läggas träningsväskan, en smidig sak proppad med gymnastikskor, tröjor, handduk, borste och hudvårdsprodukter. Vikt 2,5 kilo.
Vi är nu uppe i tio kilo och då har vi ännu inte passerat Ica. Och där blir det mjölk, frukt, kaffe och ditt och datt. Kanske blir det 4–5 kilo, ibland ännu mer. Och när jag står och vinglar där ute på gatan, så hänger det 14–15 kilo på kroppen. I olika utbuktningar.
Är det här något som ni ser fram emot? Är det här 2007?
Så tänk inte längre på det där med handväska.
Det kan bara sluta på ett sätt.
I en total och slutgiltig ”feminisering”.