Småironiskt mys som räcker långt
Aftonbladets profiler tycker till om sommarpratarna
Om man ska pejla in exakt den stämning som Eva Dahlgren bjöd på i sitt sommarprogram i går – tänk Slas.
Japp. Författaren Stig Claesson.
Med samma sorts stockholmska och ständigt fundersamma radioröst varvade Dahlgren nämligen minnen från sin barndoms somrar med berättelsen om hur hon söker efter Gud.
Hon får i uppdrag att skriva texten till en dödsmässa efter tsunamikatastrofen, men prästen
(eller ”kyrkans man”, som hon säger) kräver att hon måste komma fram till om hon är troende eller inte inom tre veckor, för att få jobbet.
Hårda religiösa bananer, med andra ord.
Slas skulle ha varit överlycklig om han kommit på en sån novellidé.
Dahlgren gjorde sitt bästa för att ösa på med ingredienser som gav maximala Slas-poäng: ond bråd död, cykelturer på landsvägar, whiskeymorgonsupar, farfar, en präst, en gädda, en farbror som bjuder på saft.
Efter att dessutom ha bjussat på anekdoter om hur Efva och Eva kunde ha träffats redan som barn och hur det går till när Eva ”klär av sig naken” som det heter i visan, kommer hon i alla fall fram till att det där med Gud bara är skit.
Det finns för mycket ondska. För mycket regler om sex och mat. Religiösa ledare har strutar på huvudet och sprängbälten runt midjan, tycker Eva. Sen berättar hon att hon kommit fram till att hon styr sitt eget liv och att egoism inte är motsatsen till omtanke.
Exakt hur hon kom fram till det där sista får vi inte veta.
Det var precis som med den riktige Slas.
Det småironiska myset räcker gott ända tills det blir för mycket hobbyfilosoferande om kristendom och själens ensamhet och allt bara känns deprimerande självupptaget.