De blev landsförrädare för vårt krig - nu smiter Sverige från sitt ansvar
Jag kommer i det följande att instämma i uppfattningar som vid flera tillfällen framförts av några av landets mest blodtörstiga bombliberaler, Natoanhängare, försvarare av Sverigedemokraterna och hatiska ledarskribenter.
Bara så att ni vet. Det kan bli så ibland. Men jag kan ju inte gärna be om ursäkt för en uppfattning som jag faktiskt har. Och till och med bombliberaler och hatpellarna på våra liberala ledarsidor kan ha rätt, likt också den blinda hönan kan hitta ett korn.
Saken gäller de afghanska tolkar som Sverige anlitade i vårt krig och sedan dumpade när vi förlorade kriget och tog hem våra soldater.
Tanken var förstås inte att vi skulle förlora när vi svansade efter så mäktiga militärmakter som USA och Nato för att först fånga Usama bin Ladin och sedan befria den afghanska kvinnan. När den nyanlända svenska försvarsmakten hyrde oumbärliga tolkar i Afghanistan ingick inte villkoret att vi skulle överlämna dem till sina landsmäns hämnd.
Man kan tycka vad man vill om dessa afghaner som sålde sig till en främmande soldatesk som ockuperade deras land. Sådant har hänt genom hela historien och kommer att hända igen. I vårt grannland Norge kallas den typen av kollaboratörer för quislingar och dömdes till fängelse eller avrättades eller mördades efter kriget.
Sverige har alltså under falska förespeglingar tubbat ett antal afghaner att bli landsförrädare och nu svävar de alla i livsfara. När de sista ockupanterna lämnar landet kommer de att drabbas på samma sätt som quislingarna.
Sveriges moraliska ansvar är självklart. Varför har vi då inte räddat våra kollaboratörer? Tjugotvå man i Afghanistan vill desperat klara livhanken genom att fly till Sverige. Regeringen, som skulle kunna lösa problemet med ett penndrag och ett transportplan, smiter undan ansvaret och bollar över till myndigheterna. Försvarsmakten, som har det praktiska ansvaret för bedrägeriet mot tolkarna, bollar över till Migrationsverket.
Och Migrationsverket låter meddela att våra afghanska kollaboratörer naturligtvis är välkomna att söka asyl. Fast välkomna på samma villkor som alla andra afghaner.
Det betyder i klartext att tolkarna hänvisas till att skrapa ihop 10 000 dollar, betala flyktingsmugglare utan att bli rånade eller blåsta, klara sig över Medelhavet i gummibåt och därefter trassla sig upp genom de nya taggtrådsstängslens och gränsbommarnas Europa, taggtrådsstängsel uppställda för just afghaners och syriers skull.
Man kan inte säga att detta erbjudande från Migrationsverket var generöst.
Förra året, före taggtrådsstängslen, kom 23 000 ensamma afghanska barn och ungdomar till Sverige. Det betyder bland mycket annat att det råder en skriande brist på tolkar.
Mängden afghanska flyktingar i Sverige är just nu ett av våra största problem. Ett tillskott på tjugotvå bevisligen kompetenta tolkar vore alltså ytterst värdefullt, en stor lättnad i hanteringen.
Eftersom politiker och myndigheter struntar i Sveriges moraliska skyldigheter får man väl pröva en typ av argument de hellre lyssnar till: Det vore lönsamt att släppa in de tjugotvå kollaboratörerna. Marknaden kräver det. Bert Karlsson kan säkert anställa dem och hyra ut dem dyrt till Migrationsverket.
Man kan alltså rädda deras liv genom att stämpla om dem som arbetskraftsinvandring.
För övrigt anser jag att …
… redaktionen på SVT:s Aktuellt måste ha drabbats av lätt hjärnsläpp när man gav utrymme åt en deckarförfattare som hävdar att Olof Palmes mördare lever, att han är en skicklig skytt eftersom han missade Lisbet Palme på en meters håll, att hon i sin tur inte såg honom samt att lösningen på mordgåtan redan presenterats i deckarförfattarens förra deckare, således att Säpo låg bakom.
… det är fullt logiskt att deckarförfattaren därefter riktar raseri mot statsministern när denne säger sig tro på Lisbet Palme. Den ståndpunkten i sig är knappast exklusiv. Men den innebure att deckarförfattaren skulle ha fel. Och följaktligen borde statsministern ställas inför riksrätt.
… finförfattaren Lena Andersson, mest känd för sin bok om hur hon stalkade regissören Roy Andersson, har en ännu knäppare teori än deckarförfattaren. Nämligen att Lisbet Palme ingick i en mordkomplott och medvetet försökte föra polisen bakom ljuset genom att utpeka den oskyldige Christer Pettersson.
… blott teorier om gröna små män slår de privatspanande författarkollegernas.