Lunchen tog skruv när Isglassen kom
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-08-17
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det var en av de där grymt sköna och heta dagarna i slutet av juli. En av de där dagarna som nästan brände hål på oss. Det var samling på grannens brygga.
Det var sommarlunch.
Och se där, kommer inte ett av Sveriges mest meriterade styrelseproffs, en av de riktigt superrika, farande i sin motorbåt?
Röd keps och ett vinnande leende. En charmig isglass som överlämnar en pocketbok till värdparet och som sedan berättar att han just blivit stucken av tre bålgetingar i huvudet.
Och kanske var det därför som allting tog en sådan skruv?
Hann knappt bänka mig framför skaldjursröran förrän jag hörde Isglassen hojta: "Nu ska vi tala om Israel".
Vad menade karln?
Menade han att vi skulle diskutera Israels bombningar av byar och människor i södra Libanon? Eller nej, han var nog mer inne på att vi skulle diskutera "Israels rätt att försvara sig mot krigshandlingar".
Hann inte ens fråga. Hörde bara hur någon annan sa: "Jag tycker att Israel överreagerade. Enda lösningen är ett omedelbart eldupphör..."
Kunde inte ha sagt det bätte själv. Därefter kastade sig Isglassen över muslimer. Rent allmänt, alltså. Som om världens alla muslimer var en och samma person. Typ bin Laden. "Ni vet väl att det bara är muslimska stater som har startat dagens alla krig?"
Va? Petade i den lenrimmade laxen. Kunde det där verkligen vara sant? Skulle just invända något, oklart vad, när jag hörde någon säga: "Vad jag vet, så var det inte muslimer som gick in i Irak".
Just det - kunde inte ha sagt det bättre själv.
Så var det dags för prostitution. Isglassen nästan muntert: "Prostitution är världens äldsta yrke och vad är det för fel på det?" Och sedan kom det ena efter det andra. Att den svenska sexköpslagen var skit. Att det var fel att kriminalisera männen. Att det var säkrare, bättre, humanare med legalisering. Att statliga bordeller var mums.
Famlade efter något dödligt, när jag hörde någon säga: "Och vem hade du tänkt skulle jobba på de där bordellerna, då?"
Så var lunchen över. Och det blev puss, puss och hejdå.
Om jag var förbannad? Inte alls. Jag var glad, nästan upprymd. Hur ofta träffar man en sådan tvärvigg? Och blir så pinsamt stum?
Lärde läxan.
Och från och med nu: mer på fötter, mer skjutjärn. Tyngre argument. Så tack för knuffen, Isglassen.