Det är marknaden som ska anpassas
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-05-17
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
En gång illustrerade jag en artikel om klimakteriet med en bild på en halvnaken tjej som var arton.
Och såg ut som fjorton.
Det här var innan mejlens tid och det blev telefonterror. Bestämda kvinnor i min egen ålder ringde och sa: ”Jag vill inte att min dotter ska illustrera en artikel som handlar om mig”.
Kan det uttryckas bättre?
Mer precist.
Just nu drar en väldig tsunamivåg av åldersnoja över västvärlden, ja den sveper fram över hela klotet.
”Kroppshatet exporteras från väst till öst”, sa sociologen Susie Orbach nyligen på ett seminarium i Stockholm.
Psykoanalytikern Susie Orbach var den stora feministen på 80- och 90-talet. Hon var prinsessan Dianas terapeut och skrev feministbibeln ”Fat is a feminist issue”.
Nu är det andra tider.
Nu är det ”marknaden” som står vid hennes sida.
På seminariet på Grand hotel presenterade hon sin studie ”Beauty Comes of Age”, samtidigt som ett känt kosmetikaföretag lanserade en ny hudvårdsserie för kvinnor.
Äldre kvinnor.
Och plastikoperationer är ingen lösning för Orbach: ”Det är bara sorgligt”, sa hon. ”Då finns det ingen trygghet i kroppen och vi är ledsna över att vi inte kan leva i våra kroppar. Vi ser på oss med kritiska ögon. Vi dömer ut oss själva”.
Och hon skiljde mellan:
Att ”ta hand om sig själv”. Att se sig i spegeln, stryka på litet kräm och concealer och gå vidare.
Eller:
Att ”producera sig själv”. Att se sig i spegeln, gå till klinik och beställa fram knivar och narkos och ”konstruera sig själv”.
Men de kaxiga svenska 50-plus-kvinnorna i Orbachs undersökning var inte mycket för att ”göra om sig”. 97 procent tyckte i stället att det var marknaden som skulle skärpa sig. Att samhället skulle ändra sin attityd till dem.
Inte tvärtom.
90 procent sa: ”Vi är för unga för att vara gamla”.
Och det betyder att de inte kände igen sig. De kände inte igen sig i reklamen och inte i den där ”osynligheten” heller.
Så ville de röra om i grytan av fördomar. Som inte begrep att de fortfarande var inbegripna i spelet om kärlek, sex, pengar och makt.
De ville bli accepterade – med rynkor och allt.
Ungefär som den där mamman som ringde till mig och sa: ”Jag vill inte att min dotter ska illustrera en artikel som handlar om mig”.