Bra kommentarer är bra journalistik
Det är svårt att tvätta av sig känslan av att de senaste dagarna har varit de bästa i näthatarnas liv.
Mytologiseringen vet inga gränser. Det mest underhållande exemplet är kanske tidningarnas ovana att bildsätta artiklarna med män i svarta kåpor. Som att de just lutat lien mot databordet för att näthata lite.
Bilden av näthataren är alltså en man i ung medelålder, ofta iklädd svart kåpa, som hatar av maktlöshet.
Ett vrål från avgrunden, påstås det.
Men för alla som någonsin läst en Flashback-tråd måste det stå utom allt rimligt tvivel att drivkraften snarare är motsatsen: den plötsliga känslan av makt. Berusningen i att påverka.
Och vad som behövs är inte mer makt till hatarna, utan mindre.
Rasistsajter och förtalsforum kommer aldrig kunna stoppas, lika lite som man kunde stoppa folk från att heila i källarlokaler på åttiotalet.
Men det finns alla chanser för etablerade medier att sätta ned foten och sluta sprida dynga. Alla publicister bär en viss skuld till de senaste årens explosion av hat, rasism och sexism. Det var genom tidningarnas kommentarsfält som tonläget i debatten skiftade, inte genom Flashback.
Kanske var det priset för utvecklingen; läsarnas medverkan har ju också kommit att revolutionera nyhetsjournalistiken.
Men det är kanske hög tid att ta nästa steg, och återupprätta tonen på de etablerade mediernas egna arenor.
Saknas inspiration finns alltid fotbollsjournalisterna Erik Nivas och Simon Banks gemensamma blogg. Deras regel har varit mycket enkel: alla kommentarer publiceras, om de tillför något. Till denna kategori räknas alltså inte påståenden om att djurgårdare är dumma i huvudet eller att domare ser ut som apfittor i ansiktet.
Paralleller kan dras till ”Broken Windows”, den brottsförebyggande metod som varit så omdiskuterad i USA, där samhället reagerar kraftfullt mot småbrott, allt för att stävja brottsligheten i sin linda. Tanken är alltså att man lagar en krossad fönsterruta direkt, för att inte fler rutor ska krossas inom kort. På så vis undviker man att hela bostadsområden förfaller, och därmed blir nya arenor för brottslighet.
Med en liknande idé om nolltolerans har Nivas och Banks kommentarsfält under de senaste åren inte bara varit fria från tjafs och hat, de har också blivit en mycket god journalistisk produkt: läsarnas diskussioner och tankar under texterna är ofta halva nöjet.
Budskapet från de etablerade medierna borde vara lika enkelt och självklart: välkomna att kommentera och debattera, men håll en hövlig ton och bidra gärna med något konstruktivt.
Med eller utan svart kåpa över huvudet.
!
Enligt en färsk enkät har tre procent av gymnasieeleverna haft en sexuell eller romantisk relation med någon av sina lärare. Det leder mig till två helt olika slutsatser: antingen har elev-lärare-relationen förändrats markant sedan mina dagar i skolbänken, eller så har den erotiska fiktionens genombrott nått ända in i klassrummen.
?
Leif GW Perssons rallarsvingar mot Palmeutredningen fortsätter. Senaste utspelet är att det skulle ta honom en vecka att ”kolla upp vissa saker” som kan leda till att det tar ”hus i helvete” – om han bara fick. Med tanke på att Palmeutredarna nu trevat i mörker i snart 27 år kan väl GW få den där ynka veckan på sig?