Politikerna försökte prata om allt annat än angiverilagen
Fredrik Malm, en politiker som har den otacksamma uppgiften att låtsas vara liberal, stod underhållande nog längst ut till höger.
Tidöpartierna höll presskonferens och ämnet för dagen var angiverilagen, eller ”presentation av åtgärder för att stärka återvändandearbetet” som någon snitsig figur på Justitiedepartementet valt att kalla showen.
En förskönande omskrivning som i sin kreativitet får mig att tänka på det snille till copywriter i DDR som döpte Berlinmuren till ”Den antifascistiska skyddsvallen”.
Apropå det gamla skräcklandet, det var inte många år sedan som Tobias Billström, numera utrikesminister, ansåg att lagar som tvingar människor att ange varandra inte hör hemma i Sverige utan i stater som ”Östtyskland eller Nordkorea”.
Men det är med politik som med hockey, det går fort och nu stod fyra politiker på ett podium för att förklara nödvändighet med paragrafer som läkare och lärare och kommuner och fackförbund och regioner och kommentariat har protesterat mot med en högljuddhet som mer påminner om franska demonstrationer eller brittiskt underhus än svensk lågmäldhet.
Om vi ska vara nogräknade gjorde migrationsminister Maria Malmer Stenergard och hennes kollegor inte obetydliga ansträngningar för att prata om helt andra saker än den kontroversiella lagen, det var ansvarsfullhet hit och rättssäkerhet dit och annat som alla rimliga människor håller med om.
En redan tillsatt utredning får tilläggsdirektiv, berättade statsrådet, människor som har fått besked om att de inte har rätt att vistas i rikets ska utvisas och avvisas i helt annan utsträckning än i dag, skuggsamhället måste bekämpas med kraft.
Fredrik Malm, Liberalen, plockade upp mobilen, stängde av ljudet, stoppade ner den igen, nickade beslutsamt och bläddrade i papper.
I en debattartikel härom dagen skapade han dålig stämning genom att mopsa sig mot några moderater som inte har några problem med att lärare ska tvingas ange barn vars föräldrar inte har sina papper i ordning.
Barnkonventionen är lag i Sverige, den stipulerar barnens rätt till skolgång, lärare ska undantas från informationsplikt, röt Malm i en replik som i sin tur fick Sverigedemokraterna att gå i taket och kräva att liberalen inte skulle få delta i dagens presskonferens.
Men det fick han. Och nu stod en Sverigedemokrat och pratade om att det ska bli lättare för polis att genomföra inre utlänningskontroller, Malm nickade och bläddrade i papper, en kristdemokrat meddelade att modern teknik som ansiktsigenkänning ska användas, Malm nickade och bläddrade i papper.
Endast slappa och fantasilösa skribenter åberopar Lars Norén då såriga relationer och tryckt stämning ska beskrivas, men den stora dramatikern var en mästare i att gestalta trauman med dialoger som handlade om allt annat än det smärtsamma.
Så var det till slut Malms tur, han bläddrade i sina papper och for iväg i en utläggning om sänkt åldersgräns från dagens 14 år för polisens rätt till inre utlänningskontroll och förlängd tid för preskription av utvisningsbeslut.
Och när allt var sagt och gjort och samtliga Tidöpartier fått glänsa var det dags för ministern att ta till orda igen och det var till slut dags för det som pressen kommit för, den antifascistiska skyddsvallen, förlåt ”ett utökat informationsutbyte”.
Utredaren ska lämna förslag om informations- och anmälningsplikt för anställda i myndigheter och kommuner, hur det kommer att se ut återstår att se, men de principiella och moraliska problemen är inte svåra att förutse.
Socionomer, bibliotekarier, lärare, personal inom vården, det finns åtskilliga yrken som kräver förtrolighet och återhållsamhet, yrken som i anständiga länder inte mobiliseras i den polisiära verksamheten.
Vad en angiverilag skulle göra för de svenska invånarnas tillit till överheten återstår att se, men det finns ingen anledning till optimism på den punkten.
Statsrådet och de andra pratade på om om vikten av noggranna överväganden och att internationella konventioner ska följas och sedan var det dags för allmän frågestund.
Journalisterna försatte givetvis inte tillfället att peta i såren.
Sveriges Radio var först ut med en fråga ställd till både Sverigedemokraten och Liberalen, ska informationsplikten gälla även skolan, politikerna svävade och gled, en annan radioreporter påpekade att EU har invändningar mot angiverilagar, partirepresentanterna parerade.
– Har det varit en diskussion om att Fredrik Malm inte ska få vara här, undrade TV 4.
– Här är där man är och nu är jag här, svarade Liberalen i ett försök att citera tv-klassikern ”Fem myror” och fick övriga politiker att fnissa.
– Ibland ser man inte skogen för alla träd, inflikade Malm Stenergard, vad hon nu menade med det.
Det var Aftonbladets Olof Svensson som i går, med goda källor som underlag, avslöjade att Sverigedemokraterna försökt stoppa Malm från att delta i presskonferensen.
Han var den enda reportern från de stora mediehusen som inte fick ställa frågor då mikrofonen gick runt.