Hur är ’en alldeles perfekt kväll’ att slå någon som ligger?
Blodet forsade ner för ansiktet.
”Näsan kanske är bruten”, skrek tv-kommentatorn upphetsat medan Alexander Gustafsson fortsatte att mata slag.
Det var söndag kväll i ett fullsatt Globen och match i MMA, en kampsport för vilken reglerna är få och det är lättare att nämna vad som är förbjudet än vad som är tillåtet.
Motståndaren, brasilianaren Glover Texeria, blev än en gång nedslagen, åskådarna vrålade extatiskt, Gustafsson fortsatte att slå med knytnävar och armbåge mot den liggande mannen.
Förlorarens ansikte såg ut som ett stycke blodigt kött och kommentatorn gick upp i falsett: ”Så där ja, så där ja, så där ja”.
Matchens upplösning var motbjudande att se, vilket inte hindrade pressen från att gå i spinn.
”En alldeles perfekt kväll”, ansåg Expressen. ”Fantastisk prestation”, trumpeterade Aftonbladet. ”Tre brutala uppercuts säkrade segern” inför ”kokande publik”, refererade Dagens Nyheter.
Antikens greker hade troligen varit lika lyriska. Pankration, en tidig form av MMA, har nämligen ett förflutet som den mest publikdragande grenen i de olympiska spelen.
En klassisk fight utspelade sig år 564 före Kristus, då den tvåfaldiga olympiamästaren Arrhachion från Figalia lyckades besegra sin motståndare genom att bryta dennes tår, trots att han satt fast i ett strypgrepp.
Kombattanten gav sig, men Arrhachion reste sig inte. Han hade hunnit dö och fick sin tredje segerkrans postumt. En något genant historia som ledde till att stryptag förbjöds, ehuru endast i finalen.
När Grekland blivit kristet stoppades sporten, den ansågs vara för brutal.
Ett par tusen år senare behandlas lightversionen av Pankration som vilken idrott som helst.
Den våldsamma showen är så accepterad att det blev rubriker och uppståndelse då TV-journalisten Ola Wenström på twitter beskrev söndagens spektakel som ”vidrigt vedervärdig”.
Det är svårt att förstå att det bara har gått ett decennium sedan riksdagen beslöt att slopa 1970 års förbud mot proffsboxning, en sport som omgärdas av betydligt fler regler än MMA.
Nästan 40 år av inte sällan infekterad debatt krävdes innan politikerna nådde dithän. Av bara farten blev det tillåtet att anordna matcher även inom vissa andra slags kampsporter.
I förra veckan kostade de dyraste biljetterna i Globen flera tusen. Men hey, allt våld förutom fingrar i ögonen, sparkar i skrevet och bett var tillåtet.
Jag vet inte vad denna snabba förändring av attityder säger om Sverige. Men någonting säger det. Och jag är inte säker på att det säger någonting vackert.