Magstarkt värre i Elsa Beskow-hus
Vi var på restaurang i Roslagens lummiga innerskärgård i går kväll, och det var en näst intill spöklik upplevelse.
Inte för att det var allsång på utomhusserveringen.
Det är i och för sig ganska läskigt med allsång. Kollektivt kväde kan vara ångestframkallande, inte minst när folk sjunger snapsvisor. Det är ju egendomligt hur vissa människor alltid envisas med att sjunga i samband med att de ska dricka brännvin.
Sångerna rättfärdigar folks dåliga samveten på något sätt. Man skämtar lite om spriten och så får man dricka. Jag har inget emot skålande, om det inte följer rituella mönster. Trevligast blir det dock om folk borstar vid bordet när de själva vill. Eller ger fan i att kröka om de får dåligt samvete eller mår illa av det.
Nåväl, det var alltså inte allsången som spökade på restaurangen i Roslagen.
Det var inredningen i matsalen.
På den första takbjälken innanför entrén stod det målat:
”SANNINGEN SKA GÖRA EDER FRIA”.
På den andra takbjälken stod det:
”BOKSTAVEN DÖDAR. ANDEN GÖR LEVANDE”.
Vad fan? Vi undrade om det var någon konstig sekt vi kommit till, där medlemmarna drack blod och dubbade varandra och hade gruppsex och åt oblater och sjöng allsång, men vi var så extremt hungriga att vi hade kunnat gå med i sekten bara för att få något i ballongen.
Vi fick bord, beställde och väntade på maten. På kortväggen stod det, med stora bokstäver:
”VAR GLAD OCH GLÖM DIG SJÄLV OCH DÖ MED MOD! FÖR DEM SOM MÄKTA DET ÄR VÄRLDEN GOD.”
Vid närmare eftertanke skulle vi kanske inte gå med i sekten ändå. Vi hade ju inte kommit dit för att förinta oss själva. Men vi satt kvar eftersom vi höll på att dö av svält, och de tagit vår beställning utan övernaturligt skitsnack.
Medan vi väntade så läste vi en finstilt ruta i menyn. Det visade sig att huset var byggt som Marholmens Folkbildningshem år 1924, av en grosshandlare Nils Berg, som tjänat pengar på att handla färg från S:t Petersburg, och vars fru månade om drägligare villkor för kvinnor i arbetarklassen. Skolan startades alltså för kvinnor i industrin, men med tanke på citaten undrar man om de inte hamnade ur askan i elden, för att hållas i Herrans tukt och förmaning.
Mycket riktigt: Rektorn var radikalpacifist, predikant och psalmförfattare. Han hette Natanael Beskow. Och det var hans fru som målade den ännu i princip orörda interiören.
Hon hette Elsa Beskow och blev så småningom känd som en av Sveriges mest älskade barnboksförfattare och illustratörer.