Löfven har ett guldläge just nu
Med en offensiv regeringsombildning som signalerar nystart kan Stefan Löfven ta tillbaka initiativet.
Men han måste göra det nu.
I höst är det för sent.
Regeringens första 19 månader vid makten har inte varit någon framgång. Opinionssiffrorna har dalat betänkligt för både Socialdemokraterna och Miljöpartiet och politiken har kantats av tvära kast.
Först stoppas bygget av Förbifart Stockholm för dyra pengar. Sedan sparkar det i gång igen för att regeringen glömt fråga en av de största intressenterna om de är med på noterna, Stockholms läns landsting.
Ena dagen aviserar statsministern att Sverige ska gå till nyval. För att några veckor senare ställa in efter en av de märkligaste uppgörelserna i mannaminne i Sveriges riksdag, decemberöverenskommelsen DÖ.
Sverige hade ett av Europas mest generösa flyktingmottaganden. I statsministerns Europa byggdes inga murar och det fanns inget tak för hur många asylsökande Sverige kunde ta emot. Så beskrevs läget tills 10 000 flyktingar om dagen sökte sig till Sverige. Då drogs järnridån ner. Förra veckan kom 420 personer.
Men krisen i Miljöpartiet har spelat Stefan Löfven i händerna. Med hänvisning till att både bostadsminister Mehmet Kaplan och språkröret och klimatministern Åsa Romson lämnar regeringen kan han ta tillfället i akt och göra en större regeringsombildning där även S-ministrar berörs av förändringarna.
Han får möjlighet att göra processen kort med blåbär och flytta ministrar till uppdrag som passar dem bättre. Han har helt enkelt fått chansen att toppa laget, utan att någon skulle ifrågasätta det.
Nästan var tionde statsrådspost gapar tom, Löfven är piskad att göra något och varför då inte göra något stort som uppfattas som löftesrikt? Det vore dumt att missa en sådan chans.
Med en större regeringsombildning skulle Stefan Löfven signalera nystart. Att det efter många månader av stök och tvära kast är något nytt som gäller. Kompetens, långsiktighet och hållbara idéer.
Det kan lyckas med rätt uppsättning personer och hårdare intern styrning av den externa kommunikationen. Det kan också misslyckas om ministrarna även fortsättningsvis tillåts ha sina egna agendor och frispela. Politik är kommunikation och den har den nuvarande regeringen hittills inte klarat att styra i tillräckligt hög grad.
De har strilat med en vattenkanna i stället för att spruta med en högtryckstvätt, för att låna liknelser från trädgårdsarbetet. Eftersom den absoluta merparten inte följer politiken från morgon till kväll är en stril inte att rekommendera. Det krävs kraftigare doningar.
Men det är bråttom. Regeringsombildningen måste göras nu, i höst är det för sent.
Förändringar tar, även i politiken, tid att sätta sig. Nästa år ägnar partierna sig åt valförberedelser för att under början av 2018 rulla ut kampanjerna som ska få väljarna att rösta på just dem. Då funkar det inte med stora personförändringar.
Som sagt, Löfven har ett guldläge att göra något just nu. Hur han förvaltar det återstår att se.