Att lita på EU är naivt
Regeringen hoppas EU ska hindra flyktingar från att komma till Sverige.
Det är en fåfäng, på gränsen till naiv, förhoppning.
I september beslutade EU:s ministerråd att utöka antalet flyktingar i Grekland och Italien som skulle flyttas därifrån till andra medlemsländer till 160 000 personer.
Alla var nöjda med beslutet och sedan hände absolut ingenting. Till dags dato har 400 flyktingar omfördelats därifrån till andra EU-länder. 0,25 promille av alla som skulle flyttas har alltså blivit flyttade fem månader efter beslutet fattades.
I december bestämde EU att även Sverige skulle omfattas av omfördelningen. 23 000 flyktingar skulle förpassas till andra länder. Ännu har ingen flyttat.
Alltså borde regeringen vara bränd. EU har i flyktingfrågan visat sig redo att fatta beslut. Men inte att genomföra dem.
Det gäller inte bara omfördelningen. Ännu finns bara en så kallad ”hotspot” i Grekland där flyktingar registreras, bland annat med fingeravtryck, och där deras ansökningar snabbhandläggs. Minst fem var planerade.
Men trots denna uppenbara handfallenhet sätter regeringen sin lit till att EU ska hindra flyktingar från att komma till Sverige. Det upprepade inrikesminister Anders Ygeman (S) sedan en enig riksdag ställt sig bakom krav som Sverige ställer på EU.
1. Den yttre gränsen ska säkras. I verkligheten handlar det om Greklands gräns mot Turkiet, det är så flyktingarna kommer hit.
Den läcker som bekant som ett såll och kommer att fortsätta göra eftersom Grekland inte vill ha hjälp med att stärka gränsskyddet så länge EU:s omfördelningssystem inte fungerar.
2. Omfördelning av flyktingar från Grekland, Italien och Sverige till länder som inte tar emot så många flyktingar. Funkar alltså inte heller och för närvarande finns inget som tyder på att det kommer att börja göra det.
3. Tvinga Grekland att göra något åt gränsen mot Turkiet. Det kan göras redan nu genom en paragraf i Schengenreglerna genom vilket ett land kan suspenderas helt eller delvis från det gränslösa EU. Men både riksdagen och EU vill skärpa reglerna så att man ska kunna tvinga ett land, i det här fallet Grekland, att säkra den gemensamma yttre gränsen.
Det kommer aldrig att fungera i verkligheten. EU-samarbetet bygger på frivillighet och det är ytterst, ytterst sällan som tonen höjs mot ett enskilt medlemsland. Ännu mer sällsynt är att det vidtas åtgärder emot en medlem.
4. Fler lagliga vägar in i EU. I verkligheten betyder det att man väljer ut flyktingar från läger i framför allt Turkiet.
Regeringen, och numera riksdagens, förhoppningar att EU ska få stopp på flyktingkatastrofen är inte bara fåfäng. Den är naiv.
Men kanske måste kraven fortsätta ställas enligt mottot ”the show must go on”. Bara regeringen inte tror att det kommer att hända något. För det kommer det med stor sannolikhet inte att göra.