Systembolaget är sista bjälken i Folkhemmet

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I en blandning av häpnad och hysteri kastade sig passagerarna på långfärdsbussen från Västergötland in i Puttgardens Bordershop.

Normalt sansade män och kvinnor tittade ut över de primitiva lagerlokalerna - ett kröken-Ikea. Vodkaflaskor stod i tusental på lastpallar. Vinbuteljer såldes i sex-pack och kostade ingenting. Öl var billigt.

Busschauffören tänkte: Milda makter! Tullen i Sverige kontrollerar visserligen inte att införseln håller sig inom lagens gräns. Men polisen kollar att fordonen inte överskrider tillåten vikt. När dessa människor lassat in sina köp står bussen på knäna.

Förr brukade svensken säga: "Brännvin kan aldrig bli för dyrt." Nu säger han: "Brännvin kan aldrig bli för billigt."

Ja jisses, svenskar och sprit! Vilken kärlekshistoria! Jag minns hur den allvarliga Wall Street Journal för tio-tolv år sedan sände en reporter till Sverige för att ta tempen på landet. Det resulterade i tre reportage:

1 En danskväll på Borlänge stadshotell.

2 En resa med Viking Line till Åbo.

3 En kräftskiva i Saltsjöbaden med Ericssons toppskikt.

Rapporterna blev exotisk socialantropologi. Omvärlden gavs bilden av krökande och kräkande vildmän som sjungande och skrålande gick in i tillstånd av koma.

Det blir än värre nu, när Systembolaget de facto är finito. I Puttgarden, färjeläget på tyska nordkusten som ligger inom några timmars bilresa från Götalands alla landskap, kikade jag över axeln på dem som checkade ut. Det var inte ovanligt att de handlat för 10 000 kronor - och gjort en vinst på 30 000 jämfört med Systemets pris.

Bara en detalj - de skulle aldrig handlat för 40 000 på Systemet. Därför en eftertanke: Vart ska all denna krök ta vägen?

Det är bara början. Finland sänkte sina spritpriser. Norrlänningar vallfärdar över gränsen. Alko i Torneå har ökat försäljningen med 300 procent. Det öppnas kröken-expresser över Östersjön till Estland, där spriten är radikalt billig. Stena Lines hemsida annonserar om sina seglatser på Kattegatt: Ni behöver inte gå av båten, vi ser till att spriten bärs ombord. Bordershop har i Sassnitz extrema öppettider i arla morgonstund för törstande resenärer. Slogan: "Vi spränger gränserna." En dansk öl kostar mindre än tre kronor burken, en flaska rödvin 22.

Facit: Varje svensk kan nu under lustfyllda former köpa berusningsmedel till rea-priser.

I folkhälsans namn bör naturligtvis varningsflagg hissas. Vi är ett folk som vid flera tillfällen i historien varit nära att kollektivt supa ihjäl oss. Det är ett nationellt särdrag som förenas i traditionell helgfylla, ungdomens vrålsupande och yuppieklassens poserande intresse för vinprovning.

Men det finns ingen reträttväg. Frihetens timme har slagit. Svenskar hamnar i den normala världen där vin och sprit saluförs utan åbäkanden. Systemet varslar redan om uppsägningar i Skåne. Anitra Steen kan skickas på omskolning.

Följaktligen blev jag förvånad, när jag nu hör så många tala väl om Systemet. "Man vet vad man får", sa en röst. "Det har så brett sortiment", sa en annan.

Jag är ingen expert. Men på alla platser jag varit bosatt (undantag Islamabad) har jag lätt kunnat köpa en flaska vin; även den med exklusiv smak har utan krångel fått sitt behov tillfredsställt.

Min lättnad över att Systemet tynar står på två ideologiska grundstenar:

Systemet är ett monopol. Monopol är per definition förkastligt. Bristen på konkurrens sänker kvalitet, höjer priser, inbjuder till stöddighet och nonchalans samt öppnar dörren för mutor.

Systemet kom till i en anda av kontroll och krångel. En Orwellsk Big Brother skulle få kunden att känna sig liten och skamsen.

Varför sörjer då andra dess hädanfärd? Jag vet. Av nostalgi och sentimentalitet. Svensken ser sin sjukvård urholkas och skolan svika, ungdomsverksamheten gröpas ur och äldreomsorgen svikta.

Medan resten av Folkhemmet rasat har Systemet varit en hållfast takbjälke. Att nu prisa Systemet är en besvärjelse för att allt ska förbli som det varit.

Staffan Heimerson