Hur ska det gå för Lilla Mor?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-07-06
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
På ganska kort tid har jag mött tre mammor. Sådana där trettioplus-mammor som har en göra-blinkers påslagen i ögonen.
Och som bär hela det väldiga göra-livet som en ryggsäck på ryggen.
Min första Lilla Mor stötte jag på vid kopieringsmaskinen här på jobbet. Hon skrek: ”Jag står inte ut. Jag vill skiljas. Det ser för jävligt ut hemma. Och jag orkar inte städa på helgerna.”
”Jamen, skaffa svart då”, väste jag. ”Skaffa hjälp. Det gör du ju här på jobbet”.
Men nej, sånt gör inte Lilla Mor.
Lilla Mor kan allt själv.
Den andra satt vid ett rörigt, men ändå superstrukturerat skrivbord och jag slängde ur mig: ”Och hur är det här då?”
Det var en mening för mycket.
Hennes ögon flöt ut till två jättelika pölar. Hon blinkade och rösten blev tjock. Men här var det inget fel på kärleken. På viljan att jämka, dela och bråka.
Det var bara för mycket. Det var för mycket av allting.
”Jag har inte en sekund för mig själv”, viskade hon. ”Inte en jävla sekund.”
”Jamen, skaffa svart då”, väste jag. ”Fixa hjälp. Det gör du ju när det kärvar på jobbet.”
Men nej, det ville inte Lilla Mor. Det skulle bli för ”rörigt” för barnen.
Den tredje Lilla Mor är min egen systerdotter. Vet inte hur många olika jobb hon har. Men det är flera. Hon forskar, pluggar, arbetar, söker anslag och är en Liten Mor. Och den här dagen får jag se hur hon kryper baklänges framför sin lilla treåring och frågar: ”Vill du ha de röda sockorna eller vill du ha de blå?”
Jag vet.
Jag vet att jag ska hålla käft. Att jag inte ska ifrågasätta, lägga mig i och tro att jag kan. Och att jag absolut måste sluta med alla de här värdelösa råden. Men jag sa, – nej, väste: ”Måste du fråga ungen om allt?”
Ja, det måste Lilla Mor, fick jag veta.
Så hur ska det gå? Hur ska det gå för Lilla Mor? Hur ska hon orka? Hur ska hon räcka till för alla utom sig själv?
Och Lilla Mor är på upphällningen läser jag i en ny rapport. I alla fall om hon är fattig och inte har råd att köpa eller på annat sätt slita åt sig av den där servicen som männen är så bra på att slicka i sig. Och Folkhälsoinstitutet har just avslöjat att det är de socialt svaga männen som gynnats mest av vår välfärdspolitik.
Så nu undrar jag.
När ska den svenska välfärden backa upp Lilla Mor?
Och hur?