Klarade tsunamin -förlorade valet

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Presidentvalet i Finland blev en mer nervpirrande historia än jag siade om för två veckor sedan. Det får jag ödmjukt tillstå.

Tarja Halonen har varit en mäkta populär president och kommer säkert att så förbli. Men det är förmodligen som statsvetarna har sagt: när presidenten kliver ned från ämbetets upphöjdhet och förvandlas till presidentkandidat så har han/hon inte så mycket gratis som man har trott på basen av opinionssiffrorna.

Finland är Europas mest borgerliga land. Riksdagen har praktiskt taget alltid borgerlig majoritet. Sauli Niinistö håvade in massvis med röster från folk som i princip inte hade så mycket emot Tarja Halonen personligen, men som ändå följde sin borgerliga instinkt i och med att valrörelsen gick upp på högvarv.

Likväl vore det orättvist att inte framhålla Sauli Niinistös personliga betydelse för den framgång det borgerliga alternativet höstade in i söndagens val. Många av de borgerliga mittenväljarna tycker ungefär lika illa om samlingspartiet (de finska moderaterna) som de tycker om sossarna och högerkandidater har haft föga framgång i finska presidentval sedan gamle J. K. Paasikivi lämnade över till Urho Kekkonen för femtio år sedan. Men Niinistö dög.

Sauli Niinistö är en tilltalande person på ett lite komplext vis.

I förstone förefaller han ganska inbunden, kärv och osentimental: den borne finansministern som i en politisk diskussion inte ens uppfattar andra argument än ekonomiska. Men skenet bedrar.

Plötsligt kan denne till synes strame västfinne visa prov på oväntad värme, empati och humor, en uppsluppen ironi som skänker honom avsevärd charm.

Och kärvheten har sin goda sida. Niinistö är en rak person, föga manipulativ. Det är ingen tillfällighet att den moderate finansministern och den vänsterpartistiske kulturministern i en av Paavo Lipponens regeringar blev goda vänner mitt i eller kanske på grund av alla sammandrabbningar om kulturbudgeten. Deras gräl var häftiga men schysta.

Sauli Niinistö har i sitt privata liv varit en hårt prövad man. Han förlorade sin hustru 1995 i en trafikolycka, precis när han själv nådde toppen på sin politiska karriär. Och i fjol överlevde Niinistö tsunamin tillsammans med en av sina söner, hängande i en telefonstolpe.

Sauli Niinistö intervjuades i förra veckan om sin livssyn och sina värderingar i det eminenta tv-programmet: "Punainen lanka" (Den röda tråden). Han fick bland annat frågor om sina upplevelser i samband med flodvågen.

Niinistö beskrev sin och sonens dramatiska räddning och därefter det bisarra samtal som utspelade sig med Finlands ambassad i Bangkok, sedan Niinistö efter timmars slit hade fått tag i en fun-gerande telefon.

Niinistö förklarade att Khao Lak låg i ruiner, att döda människor fanns utspillda överallt. På ambassaden svarade man att inget hänt i Khao Lak, förvisso på andra ställen men inte i Khao Lak. Det visste man alldeles säkert för därifrån hade man inget hört.

Den skadade Niinistö fick uppbjuda alla sina krafter och sitt betydande kändisskap för att få ambassadpersonalen att förstå att han befann sig i Khao Lak och att anledningen till att inget hade hörts från regionen var att alla kommunikationer var utslagna.

Niinistö försökte också larma UD i Helsingfors, både personligen och med hjälp av ambassaden, men inget gick fram. De thailändska myndigheterna hjälpte inom några dygn far och son Niinistö till Bangkok där till sist de finska resebyråerna mötte upp med chartrade plan.

"Så ni är kritisk mot den finska regeringens och de finska myndigheternas agerande", undrade intervjuaren Maarit Tastula.

"Visst gick det väldigt långsamt men särskilt kritisk är jag inte", svarade Niinistö. "Det här var en situation som ingen var förberedd på, inte det minsta. Vad jag förstår befann sig alla inblandade i olika stadier av chock, villrådighet och paralysi. Det bästa vi kan göra är att lära för framtiden".

Så talar en person som inte har glömt att han i första hand är människa, blott i andra hand politiker, en som vet var politiseringens gränser rimligen bör gå. Som vi vet vann han stor respekt bland väljarna.

Yrsa Stenius