Diplomaten räddade "Snövit" från glömskan
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-01-24
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
På Galleri Karlsson vid Odenplan var en dag 1967 konstnären Carl Johan De Geer i färd med att hänga tavlor inför sin förestående vernissage.
Någon fann ett av konstverken förargelseväckande och anstötligt. Denna person ringde polisen. Polisen rusade till och tog en litografi i blått, gult och rött i beslag.
Den kvinna som senare skulle bli min oäkta hustru råkade finnas med vid hängningen. Hon hade sinnesnärvaro att i tid sno ett exemplar av litografin, gömma den under kappan och slinka iväg utan att bli kroppsvisiterad av polisen. Rabaldret gjorde litografin till en klenod. Inramad hänger den nu på en vägg inom synhåll från den plats där jag skriver de här raderna.
Jag betraktar den. Den gör mig munter.
Den får mig att tänka att bland alla andra syften en tavla kan ha - att vara vacker eller att förhärliga präster och proletariat, att undervisa och underkuva - kan den reta, provocera och protestera.
Det är gott nog. Men det händer sällan. En bild är sällan bättre än sin bildtext. I fallet De Geer för 37 år sedan var det typiskt nog o r d, inte färger och former som var så anstötliga att snuten ryckte ut. Över tavlans brinnande flagga hade konstnären skrivit:
"Var onationell.
Skända flaggan.
KUKEN."
Det var kul då. Tidens ton. Nästan PK (politiskt korrekt). Utan polisens utryckning hade litografin emellertid bara blivit ett konstverk i en lång rad av konstnärers försök att få någonting sagt.
Det är, tror jag, Joseph Conrad som skrivit plattityden att "konstens uppgift är att få dig att se". Se vad? Inte ens med "Guernica" utvecklar Picasso, som det heter i konstböckerna, "med visionär kraft en bild av den spanska tragedin". Målningen, i toner av grått och svart, som finns på Prado i Madrid, är ståtlig, dekorativ, surrealistisk och mera till. Men utan förklaring, en bildtext, vet du inte att den är en protest mot general Francos krigsmetoder, ett försvar för den spanska demokratin och ett sätt att visa medkänsla med civilbefolkningens lidande.
För att ge tavlor politiskt laddat innehåll behövs oftast hjälp utifrån. I show business är det en beprövad ploj: skapa kontrovers.
Titta på den i veckan aktuella "Snövit och sanningens vansinne". Installationen (så benämns konstverk med många moment som får breda ut sig) skulle normalt ha varit en ouppmärksammad harmlöshet. Den ser ut som den framställts på mina barnbarns dagis. Med sin förklaring (bildtext) är den PK - ända sedan sextiotalet sympatiserar svenskar med tanken på ett självständigt Palestina. Svenska judar är aktiva i Palestinagrupperna. Vi förstår att palestinsk frustration och desperation kan ta sig blodiga uttryck.
Det har vi rätt att uttrycka, och uttrycka i ord eller bild eller ton precis som vi själva vill - finessfullt eller fult, ironiskt eller allvarligt, fyndigt, pretto eller klumpigt, estetiskt eller smaklöst. Själva poängen med yttrandefrihet är att du har rätt att också ha fel. Förhör er hos en graffitiartist. Fråga en rappare. Smaklösheten kan vara själva poängen. Minns Carl Johan Wallgrens berömvärda sätt att avsluta sitt "Sommar"-program i P1: "Nu ska jag gå hem och slicka fitta."
Hur som helst går det mesta som målas, skrivs och tonsätts samma öde till mötes: det hamnar i glömskans garderob.
Bara ibland räddas det till sina fifteen minutes of fame. De Geers brinnande flagga räddades från glömskan tack vare nitisk polis, "Snövit och sanningens vansinne" genom att Israels stollige ambassadör gick bärsärkagång på Historiska museet.
Får man alltså uttrycka vad som helst? Ja. Men inte antisemitiska tankar väl? Jo. Men de ska bekämpas. Reservationslöst och brutalt.
Men det var ju det ambassdör Mazel sade sig göra? Ja, men han använde fel metod. Han gav sig på den okränkbana yttrandefriheten. Han grep till censur.
Facit är: 1) För konsten var det en stor dag. Den togs på allvar. 2) För diplomatin var det en större. En ambassadör gjorde sig till en del av installationen. Det hade inte kunnat överträffas på mina barnbarns dagis.