Trängselavgift är inget för bibliotek

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-03-15

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Säg den som inte vill vara en glad jävel. Jag vill vara en glad jävel, det är bara synd att det är så svårt. Ibland har man undrat. Tänk om det är symptomatiskt att hela ens tillvaro svajade när Carlsberg kom på att de skulle avskaffa etiketterna på Hof-flaskorna. Tänk om man är en trygghetsnarkoman som vill att allting skall vara precis som det alltid har varit. Kalle Anka på julafton, och pensioner som räcker till alla, och John Pohlman som presenterar vädret. Tänk om det är så. Tänk om man alltid är emot, och tänk om man aldrig är för?

Bara för att.

Men sedan kommer det projekt som trängselavgifter och gratis entréer till museum. Plötsligt en dag står ett gäng moderater med hemmamålade NEJ- plakat på Skanstullsbron i snålblåsten och surskriker något ohörbart om att trängselavgifter är en dålig idé. Jag hörde aldrig riktigt vad de sa, för jag satt inne i värmen tillsammans med mina medpassagerare och tittade på kufarna som höll på att blåsa bort. Men då vet man. När man sitter där, skönt tillbakalutad och säger ”jag förstår inte vad de skall bråka så hemskt för” och ”herre gud, man måste väl våga prova något nytt” och ”i andra länder har de redan testat, så varför skall inte vi?” Där och då upptäcker man att det inte handlar om vem som är bakåtsträvare och vem som är framtidsvisionär. Det handlar om vem som sätter agendan och vem som tar patent på att säga ja.

Vem som kan peka med hela handen och säga det här är framtiden. Det här är frihet. Och det är roligare att säga ja än att säga nej. Gratis entréer till museum, studentbostäder i skatteskrapan. Why not? Det låter som en rolig idé. Tummen upp – och om jag är mot något någon gång, så är det bara för att jag är för något annat.

Som moderaternas senaste förslag om att man skall få ta betalt för vuxenlån på biblioteken. Har vi inte precis kommit fram till att pengar spelar roll? Att 15 spänn i trängselavgifter är tillräckligt mycket pengar för att folk skall ställa bilen. Till och med han som pröjsade 500 000 spänn för att få sitta högt och titta ner från skinnsäten och lull-lull. 15 spänn! Och till och med han börjar ställa bilen.

Så vad är det här? Trängselavgifter på bibliotek? Vi vill att folk skall tänka till innan de tar hem en bok. Vi vill överhuvudtaget att folk skall tänka till innan de kommer hit. Vi vill göra folkbiblioteken till en plats för aktivt medlemskap, i stället för planlöst läsande. (Och om vi sätter trängselavgifter på vuxenlån behöver vi inte sätta trängselavgifter på barnlån, för 4-åringar och 6-åringar har en tendens att hänga med mamma och pappa.)

Det finns en solig plats på taket på Kulturhuset i Stockholm. På sommaren sätter de ut låga utemöbler av plast som man kan ligga i och ändå sitta i, och man kan liggsitta där och läsa och dra en kaffe med utsikt som ger insikt, och sedan kan man ta rulltrappan ner till Läsesalongen och låna en bok till, och ta rulltrappan upp och fortsätta att suga på sitt kaffe. Jag är för det.?

Jag är för att det finns ställen som mitt bibliotek på Medborgarplatsen. Rastplatser med tystnad där skrapande stolar gör sig hörda. Ställen där man kan slå sig ner utan krav på konsumtion eller motprestation. Man kan bara sitta och hänga och läsa en bok, eller bara sitta och hänga och titta rakt fram. Och allt är gratis – författarbesök, skrivarkurser, filmvisning, böcker, tidskrifter, stirrandet in i väggen.

Jag är en glad jävel som inser att framtiden kommer att innebära att mer och mer blir gratis. Att ta betalt för att låna ut böcker är inte framtiden, det är en omodern snål uthyrningsverksamhet, och ett medvetet försök att ta kål på en folkhemssymbol som påminner oss om vad ett samhälle är och fortfarande kan vara. Frihet, öppenhet och möjligheten att vara spontan. Att allt inte behöver vara marknad.

Jag är för det.

Vem är emot?

Lena Sundström

Följ ämnen i artikeln