Ni vet sånt som att skottar är snåla
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-04-09
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Fördomar. Det har man ju. Alla har det. Också de mest fördomsfria. Hur fördomarna ser ut beror också på vilken samhällsklass man är placerad i. Vilken ålder. Kvinna eller man. Vit eller svart. Rik eller fattig.
Det går inte att räkna dem alla, de vanföreställningar och felaktiga ”kunskaper” som vi dagligen går omkring med och gärna sprider vidare. I god tro förstås. I fördomarnas natur ligger ju att vi själva inte förstår att de är fördomar. Det handlar om sådant vi vet och därför aldrig bryr oss om att undersöka närmare. En gång skrev jag om mötet med en indiska. Jag beskrev hur vacker hon var.
”I pannan hade hon sitt kastmärke”, skrev jag vidare. Detta är en fördom. En fördom som jag tror att nästan alla svenskar har. Indier känns igen på att de har kastmärke i pannan. Från outgrundliga källor i vårt djupaste medvetna vet vi att det är olika kaster och att den lilla färgade pricken innebär en klassdeklaration, talar om vilken kast den här människan tillhör. För det finns fina och mindre fina kaster, vet vi ju också.
Men så är det alltså inte. En dam som varit mycket i Indien talade om för mig att den där pricken är ingenting annat än en garnering. Ett sätt att sminka sig. Ungefär som läppstift, ögonskugga. Ja, inte sant. Visst blir man förvånad. Man tror inte att det är sant. ”Ja men”, säger vi lite irriterat. ”Jag vet att det är ett kastmärke.” Jaså, och hur vet du det? Ja, det vet jag inte. Men jag vet det. Just det.
Ett typiskt exempel på en riktigt maffig, ordentligt rotad fördom. Det bästa man kan säga om den är att det finns de som är värre och farligare. Och samtidigt lika tvärsäkra. Sen finns det andra fördomar som vi genomskådar och har mera på skoj.
Ni vet sånt som att skottar är snåla, smålänningar strävsamma och gudfruktiga. Skåningar äter mycket. I Hälsingland har de lätt för att dra kniv. Det finns mycket i den genren som vi skrattar åt som åt en rolig historia. Och hela tiden vet vi att det inte är sant. Därför blir det chockerande, när vi plötsligt möter en verklighet som stämmer med den skämtsamma fördomen. Vi ropar inte: ”Nej, det var
väl det jag visste”. I?stället säger vi litet oroat: ”Nej, det kan inte vara sant. Att det är precis som man tror”. En sån stund hade jag en gång i München. En kväll hamnade vi på en ölstuga, som låg nära hotellet. En ”bierstube”. Den var stor som en kyrka. I fonden, på en scen, spelade ett tyrolerkapell glada bitar ur Vita hästen. Det var knästrumpor med tofsar och korta läderbyxor och fåniga jägarhattar och joddling och tjohej från tjockmagade herrar. Fylliga rödrosiga flickor i blonda flätor och dirndlklänningar gick omkring med fyra, fem stop öl i varje hand. Runt dem glammade och bullrade en ölberusad publik. Alltihop var som en plansch från Sydtyskland. Eller som en uppbyggd scen till en operettfilm. Det var bara det att då skulle man aldrig vågat smälla till med så många schabloner på en gång. ”Nej”, skulle man säga. ”Nån måtta får det vara.” Men när verkligheten parodierar sig själv, då har den ingen måtta. En annan gång var jag på kyrkokonsert i stora katedralen i Winchester och det var rödlätta, vithåriga herrar från kolonierna och små knepiga tanter med blåådrade näsor och stråhattar och andra kraftiga damer i tweed och tjocka promenadskor och utanför kyrkan väntade gamla Morrisbilar och både bilar och människorna var som direkt utvandrade ur en bok av Agatha Christie.
Eller när jag var i Jönköping och det kom in femtioen frälsningssoldater på matstället. Då stämde det också. Men när jag var i Etiopien var det fruktansvärt att se bilder från barndomens läsebok bli till dagens verklighet. Små stormagade, svarta barn, utsliten kvinna, man med spjut framför en hydda av halm och lera och fattigdom och okunnighet. En sån gång blir man tokig över att det stämmer. Och ibland i ett sydligt land får man själv möta de vanligaste fördomarna om Sverige. Att Svenska kvinnor är världens mest sexuellt frigjorda och att kvinnor är helt jämställda med männen. Här finns det inga kvinnliga låglöneyrken. Alla, även männen, är feminister. Det ni.