För en hypersensitiv är det riktigt jobbigt just nu
I morse vaknade jag med ett tryck över bröstet.
Efter att flera gånger försökt att stänga ute det faktum att en ny dag danades gick jag till slut upp och ut i köket. Där satt redan min flickvän med min hyfsat nyfödde son i famnen, samt min mor. Jag gick mot dem tills de kunde se att jag var nära tårar, varpå jag vände mig mot köksbänken, satte händerna mot den, tog spjärn och lät en tung – tung – otröstlig suck fylla varenda kvadratcentimeter av rummet.
Sedan vände jag mitt ansikte mot dem och frågade: tycker ni att jag låter min ångest ta stor plats?
Och ni kan aldrig gissa vad de svarade! Jag hoppas att ni är på en säker plats just nu och i en sittande position för de sa: ja.
Ja, det tycker vi, sa de. Och de fortsatte.
Ja, och den har en negativ effekt på omgivningen.
Fräckt. Omgivningen. Jo, jag tackar jag. Omgivningen alltså. Det är en känslig liten varelse det. Jag tycker faktiskt att omgivningen skulle kunna ta och tuffa till sig lite.
Att jag mådde som jag mådde berodde på att jag antagligen dubbelbokat två morgonmöten och sånt pallar jag helt enkelt inte med. Men mest var det på grund av det allmänna läget.
Hur som helst bet jag, med tårar rinnande ner för kinderna, ihop och lät bara min hållning, mitt ansiktsuttryck och vad jag sa avslöja hur jag egentligen mådde. Denna välvilliga och osjälviskt heroiska charad höll tills jag från radion hör han som tydligen är vår statsminister säga: Läget är relativt akut.
Läget var det att vi inte har någon el och att det bara var relativt akut hade noll mildrande effekt på mig. Återigen föll masken av mig och ångest vällde fram. Även denna gång visade det sig att ”omgivningen” inte var kapabel att hantera det. Som hypersensitiv är det riktigt jobbigt just nu. Jag förstår nämligen inte hur det här ska gå.
Nu har ju jag inga lån – men alla ni andra har det. Och jag är ju ekonomiskt beroende av er. Jag hör och läser att era räntor höjs just nu.
Så här sa Nordnets sparekonom Frida Bratt till Sveriges Radio för ett tag sedan:
– Är man högbelånad – det är klart att det här kommer kännas.
Och en annan sparekonom, en Claes Hemberg, fyllde i med att informera om att högt belånad är något många (läs: alla) är just nu speciellt när det kommer till bolån och avslutade med detta: “Att bo har blivit den stora katastrofen.”
Hur i helvete ska detta gå! Om bo är den stora katastrofen? Bo är ju något man måste göra!
Och på det sinnessjukt höga elpriser.
Tyckte att någon på radion sa att villaägare blivit förvarnade av elbolag om att de borde lägga undan 60 000 kronor för att kunna betala vinters elräkning. Vem fan har 60 000 kronor att lägga undan?
Min största ekonomiska besparing jag gjort på senaste tiden är att INTE köpa en PS5:a för 7 000 kronor och det gjorde jag mest för att jag inte hade några pengar. Eller, jag hade precis 7 000 kronor, men då hade jag inte haft råd med sånt som mat. En uppoffring jag fått näst intill inget beröm för.
Lägg där till inflationen som gör att man blir arg när man köper Bregott. Hur ska detta gå!
Jag fattar det inte. Det känns som att det blivit ett sådant klusterfuck att systemet inte bara inte funkar längre, det går liksom inte ens ihop.
Ska hela Sverige bli vräkt? Blir inte det lite konstigt? Att alla ska stå utanför i kylan och glo på massa tomma hus? Jag överdriver säkert bara, kom ihåg att jag är hypersensitiv.
Nu ska jag ägna mig åt att stå i mitten av vardagsrummet och andas i en kvadrat, ni som vet ni vet, medan ”omgivningen” står bredvid och blir negativt påverkad.