Dubbelmordet lät som smällen från snöröjaren

Vi sitter ett stenkast från brottsplatsen, polisen har just minskat avspärrningen, på andra sidan tujahäcken syns skotthålen i altandörren.

Först i morse förstod hon att vänner till henne hade blivit mördade.

Smällarna som kvinnan vaknade av i natt lät som när snöröjaren i vintras körde in i ett räcke av betong på gatan, hon somnade snart om.

Det har gått några timmar sedan de senaste två morden i gangsteruppgörelsen begicks, rubrikerna larmar om att en känd artist bor i villan där två kvinnor dog, och på en parkbänk i Tullinge försöker en kvinna förstå hur hon ska förklara tragedin för sina barn.

– Vad är det som händer i Sverige? Hur ska jag beskriva detta land för dem? Deras kompisar bor i det där huset. De har gråtit hela morgonen.

Hon vill inte att hennes namn ska synas i tidningen, inte ställa upp på bild, det ska inte ens framgå ungefär vilken ålder hon är i, en fullt begriplig försiktighet.

Vi sitter ett stenkast från brottsplatsen, polisen har just minskat avspärrningen, på andra sidan tujahäcken syns skotthålen i altandörren.

Hösten har anlänt till Stockholm, grönskan börjar övergå i gult, det är lugnt och stilla, knappt en människa syns till, kriminalteknikerna har redan lämnat, de arbetar snabbt och effektivt och i skift numera.


En misstänkt 16-årig mördare greps med automatvapen i en taxi beställd från Turkiet, det är naturligtvis mycket bra om dessa brott redan är på väg att klaras upp, men för en kvinna på en parkbänk med alla sina frågor som saknar svar är den straffrättsliga dimensionen i tragedin av underordnad betydelse.

– Hon var så snäll och glad kvinnan, deras hem var alltid öppna.

Det kommer att göras Netflix-serie om den mordvåg Sverige just nu upplever, nattens blodbad utgör kanske första avsnittet i säsong två av serien, möjligen spelar Krister Henriksson statsministern, om han inte är för förknippad med Wallander.

Ulf Kristersson, den riktige statsministern, begick presskonferens i går och spelade för vilken gång i ordningen ut det enda kortet politiker egentligen har, lagstiftning.

Han hade just suttit i möte med det nationella säkerhetsrådet och partiledarna i oppositionen och han pratade lika snabbt som en sportkommentator i radio refererar en ishockeymatch.

– Fara i dröjsmål, upprepade statsministern gång på gång, en term han har lånat från rättegångsbalkens bestämmelse om att poliser i akuta situationer inte behöver vänta på tillstånd från åklagare eller domstol för att vidta vissa åtgärder.

Det finns naturligtvis skäl att bli misstänksam då rikets ledande politiker använder begreppet för att snabbare baxa igenom nya lagar som riskerar att nagga allas vår frihet ännu lite mer i kanten, men jag känner att det blir svårare och svårare eller i varje fall meningslösare och meningslösare att försvara rättssäkerheten.


Den bestämde sig den förra regeringen för att göra sig av med. Den nya har tagit ett steg till och monterar ner den i ett snabbspår.

Lösningen finns någon annanstans, lokal och uthållig polisnärvaro, men många väljare kräver på goda grunder att politikerna gör någonting här och nu.

Att en dagsfärsk undersökning visar att allt fler svenskar oroas över att nationen rör sig i en odemokratisk riktning är en nyhet som sannolikt endast finsmakare bryr sig om.

Kvinnan på parkbänken säger att hon inte har några lösningar, det är inte heller hennes jobb att ha, hon ställer sig upp, tittar med en lång blick mot det drabbade huset, tårar i ögonen, hon säger stillsamt adjö och börjar gå hemåt.

Det är ett trevligt villaområde, småhus byggda för inte många år sedan för medelklassen, de hade varit dubbelt så dyra om de låg i Djursholm, men det går ju att hitta betydligt billigare boenden i vissa andra delar av landet.

De döda kvinnorna tillhörde inget gäng, i villan bor en man som är släkting till en gangster, det är som att dessa satans mördare rör sig allt längre ut i periferin i jakten på offer, i vidare och vidare cirklar.

Reportrarna börjar droppa av, för inte länge sedan hade ett dubbelmord fått dem att trängas här hela dagen, numera är det vardagsmat.

En av fotograferna, en plåtis av det gamla slaget, minst 30 år i branschen, suckar att han är trött, han jobbade hela natten i går med den förra villaskjutningen, en mördad, två skadade i Västberga.

Nu hänger han utanför avspärrningarna igen.

Följ ämnen i artikeln