Giriga bukar vill bara ha mer deg
Det är inte bara Ica Maxi som har malt ner girigheten i sin sunkiga köttfärs, girigheten dyker upp litet här och där.
Ja, har inte girigheten blivit litet som vår vän.
En vän som vi litar på. Som vi litar så mycket på att vi inte fattar att vi är blåsta.
Jag tänker till exempel på hur girigheten bakas in i vårt dagliga bröd.
I sin bok ”Den hemlige kocken” berättar journalisten Mats-Eric Nilsson hur det går till, hur de allt större storbagarna styrs av en allt girigare vinstmaximering.
Om limpor och bullar som inte får tid att jäsa. Om degar som bara bearbetas i några minuter. Om höghastighetsmixar som trycker in luft, vatten, härdat fett och kemiska oxidanter i brödet.
Och hur det jättelika baket handlar om manipulation.
Att vi ska tro. Halleluja. Vi ska tro att den där långfranskan på hyllan är nyttig och färsk, när den i själva verket är näringsfattig, torr och gammal.
En fejk.
En storbagare är beredd att trycka in 16 olika kemikalier för att vi inte ska förstå hur gammalt brödet är.
Men girigheten lurar inte bara i brödet.
Den finns överallt.
Den finns i de hårdprocessade bakverken, i sopporna, glassen, ölen, påläggen, såserna och krämerna. Och här laborerar vår girige vän med en kemisk röra av allt möjligt – förtjockningsmedel, emulgeringsmedel, ytbehandlingsmedel, färgämnen, sötningsmedel, smakförstärkare och aromämnen.
Bland annat.
Och självklart har den förföriska girigheten även bakat årets julskinka, den storsäljande så kallade ”pressade julskinkan”.
Så här går det till:
Först skrapar girigheten köttslamsorna från grisens ben och hackar det grovt.
Sedan har julskinkan två vägar att gå.
Väg 1: köttet far fram under några hydrauliska armar som via nålar sprutar hacket fullt med vatten, socker, konserveringsmedel, smakämnen och kemiska tillsatser.
Väg 2: köttet tumlar runt i en maskin, typ cementblandare och peppras med samma kemiska brygd som ovan.
Så har man då fått en klibbig köttmassa som utsöndrar aminosyror, ett klet lätt att forma.
Klibbet läggs i skinkformar och kokas.
Och se, nu börjar det likna en ”riktig” julskinka.
Så sveper vår vän en fettrand runt den pressande julskinkan och önskar oss alla – en God Jul.