Svartmålarna kan känna skadeglädje
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-09-17
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jag undrar om de gamla EU-motståndarna gottar sig.
Ni minns vad dom sa.
Jan Myrdal värnade fosterlandet mot EU: ”Monopolkapitalet kommer att sträva efter att Sverige skall uppge sin nationella oavhängighet – det har herrarna alltid gjort.”
Margareta Winberg fann den svenska familjemodellen med äkta kärlek hotad. Skälet: ”Kardinalerna i Rom styr EU.”
P?O Enquist ironiserade över EU:s uttalade syfte: ”Jag undrar varför vi inte för femtio, sextio år sedan valde att gå med i den sovjetiska unionen, som också var ett stort fredsprojekt, särskilt i festtalen.”
Svenska kvinnors vänsterförbund ogillade frihandeln: ”Regering och riksdag har förlovat bort oss svenska kvinnor med de mäktigaste penningpaschorna i Europas herrklubb.”
Lena Sommestad, miljöminister, varnade: Euron kommer att drabba barnafödandet.
Riksdagskvinnan Birgitta Hambraeus (c) sa: ”Blir vi medlem i EU kommer man att lägga atomavfallet hos oss i Sverige.”
Anne Hammarström, professor i medicin, visste: Euron leder till en för tidig död.
Sven Wollter oroades: ”Min son kan bli inkallad i en EG-armé i en konflikt som naturligtvis kommer att gälla tredje världen.”
Marita Ulvskog (s) såg att euron blir ”en grogrund för extremism och hårda konflikter. Och i det ligger en krigsrisk.”
Författaren Torbjörn Säfve spådde att ett Eurogestapo skulle inrättas: ”Det är en förbluffande samstämmighet mellan Hitlers och EU:s verkliga ambitioner.”
Jag lånar citaten från min vän Mats Johansson, tidigare chefredaktör på Svenska Dagbladet. Han har gett ut ”Nästa Europa. Bortom ja och nej”. Det är en utomordentlig bok i vilken han skissar ett scenario: EU:s betydelse reduceras tills det slutligen upplöses. Utvecklingen drivs framåt av ekonomisk och politisk globalisering, migration och teknisk utveckling. Infrastrukturerna blir övernationella.
Jisses så Myrdal, Winberg & co då ska höja tonläget när de varnar för nya kardinaler, penningpaschor och gestapo.
Jag undrar om dessa ultranationalister, främlingsfiender och svartmålare för ögonblicket känner sig skadeglada: Se hur det går för EU!
De har en poäng. Det går inte bra.
EU skulle utvidgas. Men flera regeringar sätter klackarna i marken, när strax det stora, hyggliga, sekulariserade Turkiet avtalsenligt förhandlar om medlemskap. Prognos: det går inte framåt.
EU söker harmoni. Men det finns en klyfta mellan det ”gamla” Europa – med regeringar som förhindrar tillväxt och skapar hög arbetslöshet – och det vitala ”nya” Europa, länder som Estland och Slovakien. Facit: integrationen pågår trots allt.
EU skulle idka frihandel. Men det behövdes bara en container tröjor och behåar från Kina för att Frankrike ivrar för protektionism för en näringsgren som i Borås strukturrationaliserades bort för 30 år sedan. Facit: det går inte framåt.
EMU skulle stå för ekonomisk stabilitet. Men de största länderna, Frankrike och Tyskland, sätter sig över stabilitetspakten. Facit: urholkning enligt modellen ”när far super är det rätt”.
EU strävar efter att klara Europas försvar, när den starkaste Natomakten, Amerika, drar tillbaka styrkor som i 60 år varit garant för kontinentens trygghet. Men en expertpanel finner att när Frankrike och Holland röstat mot EU-konstitutionen ”lider unionen av politisk svaghet”. Prognos: Nato (läs: Amerika) måste fortsätta att skydda oss.
EU deklarerade att det före decenniets slut skulle ha ”världens mest framstående kunskapsbaserade ekonomi”. Facit: på topp 20-listan över världens universitet ligger bara två i ett EU-land.
EU haltar alltså i förhållande till sina ideal. Det linkar på vägen mot sina mål. Men Brysselbyråkratin fortsätter att fungera. Det går att handla för euro. Det är inte krig på Balkan.
”Problemet”, noterade utbildningsminister Pagrotsky, ”är konflikten mellan dem som slåss för ett Europa, som är ledande på t-shirts och dem som slåss för ett Europa, som är ledande på medicin, läkemedel och avancerade saker.”
Bekymret med EU är inte det som svartmålarna spådde, att EU skulle bli för starkt med kardinaler, penningpaschor och gestapo.
Tvärtom. Svagheten är dess svaghet.