Populistiska utspel inför valet
Med mindre än ett år kvar till valet gör partierna det ena kriminalpolitiska utspelet dummare än det andra.
Stolligast hittills är kravet på att tillåta anonyma vittnen, tätt följt av förslaget om kronvittnen.
Moderaterna svängde för några veckor sedan i frågan om kronvittnen och vill nu införa ett system där gärningsmän som bidrar till att utreda brott där de själva deltagit ska erbjudas generös straffrabatt.
Jag skrev om det allvarliga rättssäkerhetsproblemet med en sådan ordning tidigare i veckan, då en krögare dömdes till fängelse för anstiftan till att ha tuttat eld på sin pizzeria på i princip ingen annan grund än en av de medåtalades uppgifter.
Två av juristdomarna påpekade det vanskliga i den typen av bevisning, det krävs inte alltför utvecklad fantasi för att begripa att misstänkta kan tänkas skylla ifrån sig för att komma lindrigare undan, och ville fria mannen. Men de röstades ned.
Det finns ytterligare problem med kronvittnen. Åklagaren måste rimligen antingen undanhålla bevis i rätten för att den samarbetsvillige ska komma lindrigare undan eller beordra domstolen att ge rabatt. Jag kan inte bestämma mig för vilket alternativ som är värst.
Men nu drar det ihop sig till supervalår, och då ska väljare attraheras. Centern och KD-ledaren Göran Hägglund har kastat sig in i leken med grumliga tankar om att tillåta anonyma vittnen.
Det är ett förfarande som är populärt i diktaturer, då det inte sällan är omöjligt att försvara sig mot påståenden man inte vet varifrån de kommer.
Tidigare i år presenterade för övrigt alliansen ett förslag om att slopa straffrabatten för unga brottslingar. Även det är beklagligt.
Rabatten bygger på två tankar. Dels att ungdomen är ett övergående tillstånd som inte primärt kännetecknas av omdöme, dels att risken för att unga ska fastna i kriminalitet ökar ju längre de hålls inlåsta.
Sossarna ligger än så länge lågt, men det finns ingen anledning att hoppas på att vi i valrörelsen ska slippa idiotier från det ledande oppositionspartiet.
Det var nämligen ett par decennier sedan som socialdemokraterna övergav sin idé om att kriminalpolitiken ska uttrycka humanitet och tolerans.
Numera tävlar de två stora partierna om att bräcka varandra med utspel om hårdare tag och längre straff. Detta trots att den grövsta brottsligheten sjunker, trots att forskning inte ger något stöd för tanken att straffskärpningar har effekt på brottsligheten.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet stretar för all del emot en smula. Men vad dessa partier anser har lika liten betydelse som Kristdemokraternas vettiga förslag om bekämpningen av ungdomsbrottslighet tidigare under mandatperioden.
Moderaterna och socialdemokraterna brukar motivera sin dragkamp om väljarna med diffusa hänvisningar till allmänhetens rättsuppfattning.
Det är sorgesamt, inte minst med tanke på att forskning tyder på att svenska folket vill ha kortare fängelsestraff än de som i dag döms ut.