Demokrati kan tvingas fram - se på Tyskland

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

För en nioårig pojke klingade ordet spännande och hotfullt. Werewolf. Det var som någonting ur Biggles.

Jag mötte ordet i andra världskrigets slutskede och under fredens första månader. Min mamma arbetade då för Röda korset. I Tyskland räddade hon överlevande ur Hitlers koncentrationsläger och skeppade dem till Sverige. Hon arbetade med brittiska ockupationssoldater och använde sig av deras språk.

"När mörkret fallit", sa mamma, "är det farligt att gå ut bland Lübecks ruiner. Werewolf. De fortsätter att skjuta. De lägger ut boobytraps."

Werewolf, varulvar, var beckningen på de nazister som trots kapitulationen inte gav upp. Besatta av sin Hitler fortsatte de att använda vapen och lägga försåtsmineringar.

Mammas berättelser fick medelklassen i Ängelholm att säga: "Ja, se tyskar! De kommer alltid att vara sådana. De klär sig i stövlar. De älskar att marschera." Om vi tvivlade hade vi "Pimpernel Smith" med Leslie Howard på Röda kvarn och Chaplins "Diktatorn" att bekräfta uppfattningen.

Om japanerna skulle vi bara inte tala. Kejsaren var solgudinnans ättling. Jappar var robotar. Titta på kamikazepiloterna.

I helsicke heller. Vi fick lära om. Tyskarna blev långhåriga och pacifister. De lever i sin världsdels mest minutiösa demokrati. De blev bokstavstroende européer. Japanerna gjorde sin kejsare till människa. De skaffade sig parlament med opposition. Som nyfikna turister översvämmar de världen.

Tyskar och japaner visade sig vara som vi andra. De vill äta sig mätta, krama barnen och skaffa sig prylar. De vill öppna näbben i vilken fråga de vill och slippa vara rädda för tjallare och snutar. I fria val väljer de sina någorlunda kloka hövdingar.

Varför, vill jag nu fråga, skulle det inte ligga likadant till med irakier? Tror vi att araber är mera korkade än vi? Resonerar vi lika snävt som vi i Ängelholm gjorde om tyskar för 50-60 år sedan?

Arabvärlden, sa en FN-utredning, hakar på den moderna världen om den 1) uppnår frihet, 2) satsar på utbildning och 3) stöder kvinnans frigörelse. Annars fortsätter tilbakagången.

Irak har bättre utbildning än Jordanien. Dess kvinnor är mindre kuschade än Saudiarabiens. Det icke-fundamentalistiska, sanslöst rika och bördiga Irak skulle ha en flygande start om det skaffade sig frihet.

Vi ska minnas att demokrati, jämlikhet och yttrandefrihet tvingades på tyskar och japaner. I Japan styrde under sju år efter andra världskriget den amerikanske generalen MacArthur. Han förstod att människor är olika. Men ingen är emot sin personliga frihet. Friheten kommenderades fram. I Tyskland styrde den amerikanske ockupationsguvernören McCoy och hans allierade kolleger. De satsade på industriell utveckling och frihet. Britterna inspirerade Rudolf Augstein och Axel Springer att starta uppkäftiga tidningar.

Tyskland och Japan blev mönsterländer. Sannolikt går det likadant i Irak om Saddam Hussein undanröjs. Men i den fundamentalism i pacifismens mantel som nu härskar i Sverige vill ingen tänka en sådan positiv tanke.

En irakisk ingenjör i Göteborg korresponderar med mig via e-mejl och noterar: "I samband med demonstrationerna kom jag i samspråk med svenska demonstranter. Jag berättade att från min avgångsklass om tjugo elever vid Bagdads universitet är jag ensam kvar. Nitton har mördats av Saddam. Men vilka personligt upplevda fasansfulla historier jag än berättade hade jag i fredsaktivisternas ögon "fel attityd". Det urartade nära nog till handgemäng när jag frågade: "Varför ska icke vi befrias från en tyrann när tyskarna befriades från tyrannen Hitler? Är vi i den darwinistiska kedjan på något sätt sämre människor som inte är värda vår frihet?""

Nej, mejlade jag honom, men av lättja och feghet låter vi dagens politiska situation handla om oss. Vårt obehag, vår bekvämlighet. Inte om irakiers rätt och chans att bli fria människor.

Det vore klädsamt om människor i en demokrati nu använder en lördag till demonstration MOT SADDAM och FÖR 23 MILJONER IRAKIERS FRIHET.

Annars riskerar vi att varulven sätter tänderna i oss.

Staffan Heimerson