Advokaternas juridiska cirkus
Har polisen försökt trolla bort bevis i det stora kokainmålet?
Det hävdade i varje fall de misstänktas advokater i en lika egendomlig som underhållande juridisk cirkus som Stockholms tingsrätt bjöd på i går.
Att det hålls förberedande förhandlingar inför omfattande rättegångar är inte ovanligt: om inte domare, åklagare och advokater i förväg kan komma överens om hur målet ska läggas upp och i vilken ordning vittnen ska höras riskerar det att bli pannkaka av allt.
Så tillvida är det inte märkligt att juristerna som är inblandade i den kommande processen mot Jonas Oredsson och ytterligare sju personer i den misstänkta kokainligan i går morse tog plats i sal 37 i Rådhuset.
Ovanlig var dock den uppenbara irritation, för att inte säga ilska, de vanligtvis så belevade advokaterna inte ansträngde sig det minsta för att dölja.
Thomas Martinson, som försvarar den misstänkte ledaren Oredsson, satte agendan med att fräsa att han hade ”en obehaglig känsla av att det kan finnas viktigt material som är undanstoppat” och fortsatte sedan att peppra åklagare Karin Bergstrand med frågor om allt från den parallella ekobrottsutredning mot några av de misstänkta som pågår i Spanien till om huruvida folk i USA skulle höras på videolänk eller ej.
Bergstrand svarade tålmodigt och med varierande grad av säkerhet, men gav till slut upp med ett ”jag begriper inte frågan”.
– Du förstår aldrig någonting, snäste Martinson.
När sedan advokatkollegan Jonas Eriksson undrade om dokument från en hemlig avdelning inom polisen som mystiskt försvunnit ur utredningen och dykt upp någon annanstans fick åklagaren nog och begärde stängda dörrar.
– Börjar det bli känsligt nu? frågade Eriksson försåtligt.
Detta är en komplicerad utredning som bedrivits i flera år i samarbete med polisen i ett antal länder, där inlagor översatts hit och dit och faxats och mejlats till förbannelse.
Möjligen har ett och annat papper försvunnit i detta kaos. Det är den välvilliga tolkningen.
Ett för polis och åklagare mindre smickrande alternativ är att det finns material som bevisar förekomsten av arbetsmetoder som inte varit helt rumsrena eller kanske rent av olagliga. Det är, tror några av advokaterna, så det ligger till.
Dörrarna öppnades igen efter en halvtimme, tjafset fortsatte, någon klagade på hur svårt det var att få tillgång till hela utredningen, en annan hotade med att kalla åklagaren till förhör under rättegången.
Rådman Sakari Alander såg mer och mer plågad ut och frågade till slut med en suck ”om det var något mer som skulle avhandlas”. Det var det inte och därmed var den femte (!) och sista förberedande förhandlingen inför Sveriges största knarkmål någonsin över.
Åklagaren skyndade i väg, döljande sitt ansikte för Aftonbladets fotograf.
Några av advokaterna stod kvar och småpratade.
Jag hävdar inte att polis har mörkat någonting av betydelse. Och jag hör redan några av er säga att det viktiga är att en liga som försökt smuggla 1,4 ton kokain sprängs, skit samma på vilket sätt.
Men innan ni viftar bort advokaternas osedvanligt kraftfulla invändningar mot hur denna utredning bedrivits borde ni fråga er om ni vill leva i ett land där det ibland möjligen tummas på rätt säkerheten för att lösa brott.
Nästa gång kan det gälla er själva.