”Merah och Breivik är skrämmande lika”
De sköt sig in i mardrömmen, drivna av blint, ideologiskt hat och bisarra vanföreställningar om att de är krigare med rätt att
döda.
Mohammed Merah och Anders Behring Breivik tycks vara skrämmande lika varandra.
Vi vet än så länge väldigt lite om den misstänkte massmördaren i Toulouse: vem han är, vad som har format honom, motiven till de vedervärdiga morden.
Bilden kommer klarna de närmaste dagarna eller veckorna och det är inte seriöst att på ett så här tidigt stadium försöka krypa in i Merahs huvud och ställa en diagnos eller förklara gärningarna.
Men likheterna mellan terroristerna i Frankrike och Norge är så uppenbara att de redan nu kan och bör diskuteras.
Två unga män som givit sig själva licens att mörda barn, som ger sig ut på korståg för att utkräva vad de inbillar sig är rättvisa.
Merah säger sig tillhöra al-Qaida, men franska myndigheter var i går kväll allt annat än säkra på att det är korrekt, vare sig han eller dåden överensstämmer med vad vi vet om
organisationen.
Påståendet kan icke desto mindre vara sant, och om vi tittar närmare på de islamistiska attentaten som riktats mot väst det senaste decenniet så ser vi ett mönster.
Terrordåden har planerats av personer som vuxit upp i väst och som från början inte haft någon koppling till organisationen. De har radikaliserats i Europa och sedan tagit sig till träningsläger i Afghanistan, Pakistan, Irak eller något annat land där al-Qaida har fäste.
Merah har varit på träningsläger. Han har, precis som Breivik, hämtat näring och inspiration ur en hatisk, extremistisk ideologi som för de flesta av oss framstår som en vansinnig konspirationsteori, men som för honom är sanningen.
Mördaren i Toulouse tycks ha utkämpat sitt krig för att rädda den muslimska världen, som en protest mot det i Frankrike införda burkaförbudet och mot den franska arméns närvaro i Afghanistan.
Brevik är spegelbilden. Men i stället för att lyssna på militanta, islamistiska predikanters svavelosande felaktigheter eggades han av högerextrema populisters lögnaktiga påståenden om att muslimerna är på väg att ta över det fria och
liberala Europa.
Ingen annan än mördarna är skyldiga till mord. Merah beskrivs av åklagare som en ”extremt våldsbenägen ensamvarg”. Men lika lite som Breivik är han ensam. Ingen av dem är isolerade öar, de stärks av sin miljö, sitt sammanhang.
De har planerat sina dåd noggrant och utfört dem med precision, de har även Gud och narcissismen gemensamt. Merah tycks, fasansfullt nog, ha filmat sina mord. Filmer som troligen skulle ha lagts ut på nätet. Breivik postade sitt manifest och poserade i löjlig uniform.
Möjligen har fransk-algeriern rent av läst manifestet. Kameran han ska ha haft på sitt bröst är av den modell som den norske terroristen rekommenderade i sin skrift.
Han har i långa samtal med polisen utförligt och mångordigt förklarat sitt handlande, han tycks, likt sin norske frände, älska att prata om vad han har gjort.
Och till skillnad mot unga män som går in i skolor och dödar så avslutar de inte sitt uppdrag med självmord. Därtill är de för förtjusta i sig själva.
De var båda ute efter någon form av ideologisk revansch, de ville ändra historien och bli berömda.
De är så lika varandra och för oss som inte är som dem är det hög tid att börja diskutera vad det egentligen är som pågår i Europa.