Vi bara expanderar – tills jorden tar slut

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Just det.

Det är klart att det är så.

Att det är själva maskuliniteten som kommer att avgöra det hela. Som kommer att dra hela mänskligheten med sig ner i det växande klimathålet.

Och sätta punkt.

Sitter i en mörk taxi på väg mot en upplyst flygplats, när jag hör samhällsdebattören Ingemar Gens i radioprogrammet ”Kvällspasset” i P3. Gens har just kommit ut med boken ”Myten om det motsatta könet – det maskulina samhällets undergång” och han lägger ut texten om maskuliniteten.

Vad den maskulina kulturen är för något.

Och hur vi på olika sätt har blivit del av den.

Beroende av den.

Hur vi knaprar på den.

Och njuter av den.

Ja, det är ord och inga visor.

Hör hur Ingemar Gens berättar, att maskulinitet handlar om makt och kontroll, att den är den explosiva kraften som driver det kapitalistiska samhället framåt.

Att maskuliniteten är styrd av regler och rättvisa, men att de där reglerna är till för att brytas. Att den maskulina hjälten är en entreprenör, en man som inte ser några gränser och som tänker: ”Den här världen är för liten för mig, jag expanderar.”

Så gör han det.

Men den maskulina mannen får inte vila. Han måste expandera. Prestera. Han måste hela tiden anstränga sig att för att bli bättre, att bli något mer.

Den maskulina mannen får aldrig vara nöjd.

Ty den maskulina världen handlar bara om tillväxt och konsumtion. En konsumtion som ställer ännu mer krav på tillväxt.

Och ännu mer expansion.

Och till sist går ekvationen inte ihop.

Jorden tar slut.

Tro nu inte, att jag försöker ”skuldbelägga” männen. Åh, nej. Här finns ingen skillnad. Får vi bara skuggan av en chans, så glider även kvinnorna in i den där maskuliniteten. Där vi snart blir några riktiga hejare på att driva, utveckla, maximera och vinna.

Och där vi lär oss att tillväxt är lika med framgång.

Kanske är det därför, som jag blir så dyster. Ser ut i novembernatten och tänker på FN:s klimatpanel och på vad jag har gjort för att mota den maskulina rovdriften.

Ingenting.

Jag har inte gjort någonting alls.

Jo, har jag inte köpt två lågenergilampor?

Två fult designade 60-wattare, som jag lät ligga kvar i plastpåsen.

Och som jag sedan stuvade in någonstans – långt in i garderoben.